Blicken faller in i en hög, vit kyrka. Träbjälkar sträcker sig under taket, valv öppnar sig åt vänster och höger, och i mitten står ockrafärgade bänkar i trappstegsform som en liten fästning. Längst till höger står predikanten på sin predikstol under ljudskärmen. Några svarta gestalter sitter utspridda, mer utrymme än människor. Pieter Janszoon Saenredam målar 1649 Sint-Odulphuskerk i Assendelft, sin hemkyrka - under den grå gravstenen i förgrunden ligger hans egen far begravd. Tystnaden i bilden är ingen tomhet. Den är avvägd, konstruerad, nästan matematisk. Saenredam mätte upp sina kyrkor på plats och återuppbyggde dem i ateljén. Därför verkar ljuset så klart och rummet så vidsträckt, trots att det knappt händer någonting.
Detta verk hänger i en ram som heter Elina, brun med guldkant, knappt femton millimeter bred. Mer behöver detta motiv inte. I det nedre hörnet sitter geringsfogen prydligt, det bruna träets ådring löper över båda sidorna och bryts knappt synligt vid skarven - man måste gå riktigt nära för att överhuvudtaget hitta stället. Mellan träet och bildfältet finns en smal svart trappa, därefter den polerade guldlisten, tre zoner på en och en halv centimeter. Den yttre rundningen fångar upp rumsljuset som en tunn remsa och leder det runt hela formatet. På insidan är duktrycket öppet, utan glas, med synlig väv under de grå bottenplattorna. Att den smala ramen på 61 x 40 cm skulle kunna hävda sig mot den vidsträckta kyrkoarkitekturen hade jag inte nödvändigtvis förväntat mig - men det gör den, utan ansträngning.
Den mörka trätonen tar ingenting ifrån det ljusa kyrkinteriöret. Direkt vid guldkanten börjar Saenredams vitt - en övergång kan knappast vara skarpare, och just det passar denna sobera bild väl.
×
+43 4257 29415
support@meisterdrucke.com
Mo-Do: 7:00 - 16:00 | Fr: 7:00 - 13:00
