När Joseph N. Niépce lyckades ta det första fotografiet 1826 var det utsikten från hans arbetsrum som valdes som motiv. Efter åtta timmars exponering var konturerna av tak och hus synliga på ett svagt avtryck. Från och med den dagen utvecklades fotografietekniken och dess tillämpning så snabbt att konstnärer redan i mitten av 1800-talet gick ut i världen och fotograferade allt för första gången. Framför allt konstnären Felix Tournachon, känd under konstnärsnamnet Nadar, öppnade upp spektrumet av "måleri med ljus" och experimenterade med ljuskällor för att skildra Paris underjordiska miljö. Samtidigt drogs han högt upp i luften och fotograferade Paris takåsar från en luftballong. Tyvärr blev en flygning hans undergång och han dog i en ballongolycka.

Att fotografera byggnader var idealiskt under fotografins första tid, långa exponeringstider och tung utrustning gjorde byggnader till ett populärt motiv. Byggandet av Eiffeltornet dokumenterades fotografiskt, liksom tiden då Golden Gate Bridge tog form.

Arkitektoniska mästerverk har ända fram till modern tid varit bland de mest populära fotografiska motiven, som senare faktiskt hamnar på betraktarens väggar som konstverk. På första plats kommer Guggenheim-museet, följt av Peterskyrkan, Frihetsgudinnan och Empire State Building. Det är ofta reliker från tidigare tider som gamla fotografier har fångat av byggnaderna. Berlinfotografen Leopold Ahrendts har med sina fotografier av stadsbilden i Berlin skapat verk som representerar en tidlös ögonblicksbild som inte kan upprepas. Från 1850 och framåt drogs Ahrendts till Berlin och tog intryck av Berlins landmärken. Brandenburger Tor och Operahuset verkar fantastiskt ensamma.