Den nederländska målaren Jan van Huysum kom från en välkänd konstnärsfamilj. Hans farfar Jan Huysum I var också målare och dekorerade dörrkarmar och vaser. Hans far Justus van Huysum och hans bror Jacob var stilleben- och landskapsmålare. Hans yngre bror Justus van Huysum II var en berömd och begåvad målare av stridsscener. Han dog dock vid 22 års ålder. Jan van Huysum blev lärling hos sin far, men överträffade snart hans fars skicklighet. Han var en mycket mångsidig målare och försökte sig på olika motiv som landskap, stridsscener, porträtt och stilleben. Jan van Huysums dotter Francina Margaretha blev en målare av stilleben och blommor i synnerhet, liksom han själv. Det sägs att hon senare ska ha hjälpt honom med några av hans verk.
Nästan hälften av van Huysums målningar som visas offentligt idag är landskap. Många av de scener som han målade kom till stor del från hans fantasi. Därför verkade de mycket endimensionella och livlösa och var inte lika populära som hans målningar av blommor och frukter. Hans far lärde honom trots allt att måla stilleben. Van Huysum skilde sig starkt från andra nederländska stillebenmålare. Han var en av de första konstnärerna som valde en ljus bakgrund för sina verk. Han insisterade också på att måla allt han avbildade i sina målningar enbart utifrån direkta observationer. Denna besatthet av detaljer gick så långt att han lät en kund få veta att hon skulle få vänta ett år på sin målning. Han motiverade dröjsmålet med att den gula ros han behövde för målningen inte fanns tillgänglig nu. I sina verk använde van Huysum blommor från alla årstider, färgvariationer, blomning och vissnande. Ofta målade han också in några insekter i bilden för att få den att se ännu mer naturlig ut.
Van Huysums avsikt med sina verk var inte bara att underhålla och glädja ögat utan också att uppmana betraktaren till tro. Van Huysum var mycket uppskattad bland sina samtida kolleger och de kallade honom för blomstermålarnas Fenix. Han var en av de få målare som under sin livstid fick höga summor för sina verk. Älskare betalade ofta tusen gulden eller mer för en av hans målningar. Van Huysum var känd utanför landets gränser och fick även uppdrag av vissa adelsmän och kungligheter. Under sina senare år tycktes Van Huysums talang dock gradvis minska och hans verk var inte längre lika fina och därför mindre eftertraktade. Han dog 66 år gammal i sin hemstad Amsterdam och lämnade efter sig en stor förmögenhet på cirka 20 000 gulden till sin familj. Van Huysum var ingen traditionell lärare, men han fortsatte att sätta sin prägel på konstscenen långt in på 1800-talet. Många konstnärer som Jan van Os, Gerard van Spaendonck eller Ferdinand Georg Waldmuller tog sin utgångspunkt i van Huysums verk och försökte efterlikna hans stil.
Den nederländska målaren Jan van Huysum kom från en välkänd konstnärsfamilj. Hans farfar Jan Huysum I var också målare och dekorerade dörrkarmar och vaser. Hans far Justus van Huysum och hans bror Jacob var stilleben- och landskapsmålare. Hans yngre bror Justus van Huysum II var en berömd och begåvad målare av stridsscener. Han dog dock vid 22 års ålder. Jan van Huysum blev lärling hos sin far, men överträffade snart hans fars skicklighet. Han var en mycket mångsidig målare och försökte sig på olika motiv som landskap, stridsscener, porträtt och stilleben. Jan van Huysums dotter Francina Margaretha blev en målare av stilleben och blommor i synnerhet, liksom han själv. Det sägs att hon senare ska ha hjälpt honom med några av hans verk.
Nästan hälften av van Huysums målningar som visas offentligt idag är landskap. Många av de scener som han målade kom till stor del från hans fantasi. Därför verkade de mycket endimensionella och livlösa och var inte lika populära som hans målningar av blommor och frukter. Hans far lärde honom trots allt att måla stilleben. Van Huysum skilde sig starkt från andra nederländska stillebenmålare. Han var en av de första konstnärerna som valde en ljus bakgrund för sina verk. Han insisterade också på att måla allt han avbildade i sina målningar enbart utifrån direkta observationer. Denna besatthet av detaljer gick så långt att han lät en kund få veta att hon skulle få vänta ett år på sin målning. Han motiverade dröjsmålet med att den gula ros han behövde för målningen inte fanns tillgänglig nu. I sina verk använde van Huysum blommor från alla årstider, färgvariationer, blomning och vissnande. Ofta målade han också in några insekter i bilden för att få den att se ännu mer naturlig ut.
Van Huysums avsikt med sina verk var inte bara att underhålla och glädja ögat utan också att uppmana betraktaren till tro. Van Huysum var mycket uppskattad bland sina samtida kolleger och de kallade honom för blomstermålarnas Fenix. Han var en av de få målare som under sin livstid fick höga summor för sina verk. Älskare betalade ofta tusen gulden eller mer för en av hans målningar. Van Huysum var känd utanför landets gränser och fick även uppdrag av vissa adelsmän och kungligheter. Under sina senare år tycktes Van Huysums talang dock gradvis minska och hans verk var inte längre lika fina och därför mindre eftertraktade. Han dog 66 år gammal i sin hemstad Amsterdam och lämnade efter sig en stor förmögenhet på cirka 20 000 gulden till sin familj. Van Huysum var ingen traditionell lärare, men han fortsatte att sätta sin prägel på konstscenen långt in på 1800-talet. Många konstnärer som Jan van Os, Gerard van Spaendonck eller Ferdinand Georg Waldmuller tog sin utgångspunkt i van Huysums verk och försökte efterlikna hans stil.
Sida 1 / 1