| Född | 9 april 1860 (Frankfurt am Main) |
| Avliden | 13 mars 1944 (Berlin) vid 83 Ärs Älder |
| Nationalitet | Tyskland |
| Epoker | Impressionism |
| Genre | portrÀtt |
| Yrke | konstmÄlare, universitetslÀrare, illustratör |
| Medlemskap | Berliner Secession |
| KĂ€nda verk | Blick vom Brauhausberg auf Potsdam im Winter (1932), SjĂ€lvportrĂ€tt (1927), April Flowers (Man Plowing among Apple Blossoms) (1911), Auf der LandungsbrĂŒcke (1906), Badende Jungen (1911) |
MĂ„laren och tecknaren Philipp Franck föddes 1860 i Frankfurt am Main i Tyskland. Ăven om han var en mĂ€stare i sitt hantverk var Francks ursprung inte mĂ„leri. PĂ„ sin fars inrĂ„dan gick Franck som ung man pĂ„ Frankfurt Gewerbeschule efter att ha slutat skolan. HĂ€r skulle han utbildas till arkitekt. Efter faderns död omprövade Franck dock sitt beslut, som han inte ansĂ„g vara hans eget, och avbröt sina studier. FrĂ„n och med dĂ„ Ă€gnade han sig Ă„t sin passion, att mĂ„la. Vid 17 Ă„rs Ă„lder började han studera fri konst vid den berömda StĂ€delschule i Frankfurt. Redan under Francks livstid hade StĂ€delschule ett gott rykte pĂ„ den internationella konstnĂ€rsscenen och erbjöd de utexaminerade eleverna utmĂ€rkta karriĂ€rmöjligheter. Franck var elev till konstnĂ€rerna Heinrich Hasselhorst och Eduard Jakob von Steinle. Det var Steinle som uppmuntrade Franck att illustrera sagor.
Ă r 1879 flyttade Frank till den lilla grannstaden Kronberg im Taunus. DĂ€r anslöt sig den unga konstnĂ€ren till en ambitiös konstnĂ€rskoloni. Franck trĂ€ffade mĂ„laren Anton Burger hĂ€r och tog privatlektioner med honom i hela tre Ă„r. Omgiven av inspirerande kollegor och ett hisnande landskap kunde Franck utveckla sina egna idĂ©er om naturskildringar i Kronberg im Taunus. PĂ„ rekommendation av mĂ„laren Jakob FĂŒrchtegott Dielmann bestĂ€mde sig den mĂ„lmedvetne unge Franck för att studera vid den högt respekterade konsthögskolan i DĂŒsseldorf. Eduard Gebhardt och Eugen DĂŒcker var hans lĂ€rare dĂ€r fram till examen 1886.
Efter mĂ„nga Ă„rs studier bestĂ€mde sig 26-Ă„ringen för att det var dags att resa. Han bosatte sig lĂ€nge i WĂŒrzburg innan han flyttade till Berlin, besviken över de karga Ă„ren. Berlin var dĂ„, liksom nu, en livlina för alla kreativa mĂ€nniskor och oliktĂ€nkande. I den fĂ€rgstarka metropolen stĂ€llde Franck ut sina verk tillsammans med de viktigaste personerna i den tidens konstvĂ€rld - till exempel Lovis Corinth och Max Liebermann, grundarna av Berlins sektion.
à r 1906 slog sig Franck, som nu var make och far, ner och flyttade med sin familj till Wannsee i nÀrheten av Berlin. Bort frÄn den livliga storstaden ville han skapa en egen konstnÀrskoloni med utgÄngspunkt i sina tidigare erfarenheter. Experimentet misslyckades. Han visade sig dock vara en fantastisk friluftsmÄlare. HÀr skapade han nÄgra av sina mest kÀnda verk: familjeportrÀtt och motiv kring Wannsee. Philipp Franck dog i Berlin vid 83 Ärs Älder. Han efterlÀmnade flera generationer av kÀnda Àttlingar som kemisten Hans Heinrich Franck, arkitekten Carl Ludwig Franck, skulptören Ingeborg Hunzinger och författaren Julia Franck.
Sida 1 / 1
| Född | 9 april 1860 (Frankfurt am Main) |
| Avliden | 13 mars 1944 (Berlin) vid 83 Ärs Älder |
| Nationalitet | Tyskland |
| Epoker | Impressionism |
| Genre | portrÀtt |
| Yrke | konstmÄlare, universitetslÀrare, illustratör |
| Medlemskap | Berliner Secession |
| KĂ€nda verk | Blick vom Brauhausberg auf Potsdam im Winter (1932), SjĂ€lvportrĂ€tt (1927), April Flowers (Man Plowing among Apple Blossoms) (1911), Auf der LandungsbrĂŒcke (1906), Badende Jungen (1911) |
MĂ„laren och tecknaren Philipp Franck föddes 1860 i Frankfurt am Main i Tyskland. Ăven om han var en mĂ€stare i sitt hantverk var Francks ursprung inte mĂ„leri. PĂ„ sin fars inrĂ„dan gick Franck som ung man pĂ„ Frankfurt Gewerbeschule efter att ha slutat skolan. HĂ€r skulle han utbildas till arkitekt. Efter faderns död omprövade Franck dock sitt beslut, som han inte ansĂ„g vara hans eget, och avbröt sina studier. FrĂ„n och med dĂ„ Ă€gnade han sig Ă„t sin passion, att mĂ„la. Vid 17 Ă„rs Ă„lder började han studera fri konst vid den berömda StĂ€delschule i Frankfurt. Redan under Francks livstid hade StĂ€delschule ett gott rykte pĂ„ den internationella konstnĂ€rsscenen och erbjöd de utexaminerade eleverna utmĂ€rkta karriĂ€rmöjligheter. Franck var elev till konstnĂ€rerna Heinrich Hasselhorst och Eduard Jakob von Steinle. Det var Steinle som uppmuntrade Franck att illustrera sagor.
Ă r 1879 flyttade Frank till den lilla grannstaden Kronberg im Taunus. DĂ€r anslöt sig den unga konstnĂ€ren till en ambitiös konstnĂ€rskoloni. Franck trĂ€ffade mĂ„laren Anton Burger hĂ€r och tog privatlektioner med honom i hela tre Ă„r. Omgiven av inspirerande kollegor och ett hisnande landskap kunde Franck utveckla sina egna idĂ©er om naturskildringar i Kronberg im Taunus. PĂ„ rekommendation av mĂ„laren Jakob FĂŒrchtegott Dielmann bestĂ€mde sig den mĂ„lmedvetne unge Franck för att studera vid den högt respekterade konsthögskolan i DĂŒsseldorf. Eduard Gebhardt och Eugen DĂŒcker var hans lĂ€rare dĂ€r fram till examen 1886.
Efter mĂ„nga Ă„rs studier bestĂ€mde sig 26-Ă„ringen för att det var dags att resa. Han bosatte sig lĂ€nge i WĂŒrzburg innan han flyttade till Berlin, besviken över de karga Ă„ren. Berlin var dĂ„, liksom nu, en livlina för alla kreativa mĂ€nniskor och oliktĂ€nkande. I den fĂ€rgstarka metropolen stĂ€llde Franck ut sina verk tillsammans med de viktigaste personerna i den tidens konstvĂ€rld - till exempel Lovis Corinth och Max Liebermann, grundarna av Berlins sektion.
à r 1906 slog sig Franck, som nu var make och far, ner och flyttade med sin familj till Wannsee i nÀrheten av Berlin. Bort frÄn den livliga storstaden ville han skapa en egen konstnÀrskoloni med utgÄngspunkt i sina tidigare erfarenheter. Experimentet misslyckades. Han visade sig dock vara en fantastisk friluftsmÄlare. HÀr skapade han nÄgra av sina mest kÀnda verk: familjeportrÀtt och motiv kring Wannsee. Philipp Franck dog i Berlin vid 83 Ärs Älder. Han efterlÀmnade flera generationer av kÀnda Àttlingar som kemisten Hans Heinrich Franck, arkitekten Carl Ludwig Franck, skulptören Ingeborg Hunzinger och författaren Julia Franck.