I efterhand är det en berättelse om förvirring och förväxling. Nästan samtidigt och på samma plats bodde två botaniker vid namn William Hooker, båda berömda, båda utan samband. En av dem, Sir William Jackson Hooker, levde från 1785 till 1865 och var chef för den världsberömda och numera världsarvslistade Royal Botanic Garden i Londons Kew-distrikt. Liksom de flesta botaniker på sin tid kunde han förklara och beskriva växter i bildform, men han blev berömd för att ha format den botaniska trädgården i Kew till den betydelse den har idag. Den andra William Hooker levde från 1779 till 1832 - och det är han som är ämnet här. Han blev världsberömd som naturhistorisk illustratör av växter och frukter. Endast: På internet och även i "gamla" medier tillskrivs hans stora konstverk vanligen den ädle namne och Kew-chefen, båda kallas "William Hooker" och deras levnadsdatum blandas vanligen ihop på ett färgstarkt sätt.
Betydelsen av naturhistoriska illustrationer kan knappast underskattas: De visar funktionerna och strukturen hos (mänskliga) kroppsdelar, växter och djur. Vid en tid då det inte fanns några fotografier, elektronmikroskopbilder eller datorgrafik, var tryck, teckningar och akvareller det enda sättet att illustrera naturens inbördes relationer. Litografierna var ofta handkolorerade. På den tiden handlade det alltså inte så mycket om dekorativa illustrationer, utan illustrationerna krävde djupa naturhistoriska kunskaper och de bästa illustratörerna ansågs vara stora konstnärer och vetenskapsmän. Illustratörerna var därför vanligtvis naturvetare eller botaniker, experter på dissektion, förberedelse och analys av de objekt som skulle avbildas.
Hooker var elev till Franz Bauer (1758-1840), en österrikisk botaniker och en av sin tids största illustratörer, som tillbringade de sista decennierna av sitt liv på Kew. William Hooker blev officiell illustratör för Royal Horticultural Society och illustrerade "The Paradisus Londinensis" (ibland också: "Coloured Figures of Plants Cultivated in the Vicinity of the Metropolis"), som publicerades mellan 1805 och 1807, med 117 illustrationer av nya exotiska växter som hittades i London och dess omgivningar. Mest kända är troligen Hookers fruktillustrationer ("Pomona Londinensis", som producerades mellan 1816 och 1818). Ett urval av dem publicerades och publiceras fortfarande idag som "Hooker's Finest Fruits" och gav honom rykte om att vara en av de största pomologiska konstnärerna genom tiderna. Bilderna är så "äkta" att man nästan vill bita i frukterna. Eller som den framstående brittiska botanisten William Stearne, som dog 2001, beskrev det: Illustrationerna är "möjligen de finaste illustrationer av frukter som någonsin har publicerats, så verklighetstrogna och aptitretande att man nästan känner att man skulle kunna plocka dem från tallriken". William Hooker gav för övrigt även sitt namn åt en viss grön nyans: Hooker's Green, en mörk, djup grön färg. För att hedra honom har ett växtsläkte uppkallats efter honom: släktet Hookera. Sir William Jackson Hooker, som blev adlad, gav sitt namn åt mossorna i släktet Hookeriales.
I efterhand är det en berättelse om förvirring och förväxling. Nästan samtidigt och på samma plats bodde två botaniker vid namn William Hooker, båda berömda, båda utan samband. En av dem, Sir William Jackson Hooker, levde från 1785 till 1865 och var chef för den världsberömda och numera världsarvslistade Royal Botanic Garden i Londons Kew-distrikt. Liksom de flesta botaniker på sin tid kunde han förklara och beskriva växter i bildform, men han blev berömd för att ha format den botaniska trädgården i Kew till den betydelse den har idag. Den andra William Hooker levde från 1779 till 1832 - och det är han som är ämnet här. Han blev världsberömd som naturhistorisk illustratör av växter och frukter. Endast: På internet och även i "gamla" medier tillskrivs hans stora konstverk vanligen den ädle namne och Kew-chefen, båda kallas "William Hooker" och deras levnadsdatum blandas vanligen ihop på ett färgstarkt sätt.
Betydelsen av naturhistoriska illustrationer kan knappast underskattas: De visar funktionerna och strukturen hos (mänskliga) kroppsdelar, växter och djur. Vid en tid då det inte fanns några fotografier, elektronmikroskopbilder eller datorgrafik, var tryck, teckningar och akvareller det enda sättet att illustrera naturens inbördes relationer. Litografierna var ofta handkolorerade. På den tiden handlade det alltså inte så mycket om dekorativa illustrationer, utan illustrationerna krävde djupa naturhistoriska kunskaper och de bästa illustratörerna ansågs vara stora konstnärer och vetenskapsmän. Illustratörerna var därför vanligtvis naturvetare eller botaniker, experter på dissektion, förberedelse och analys av de objekt som skulle avbildas.
Hooker var elev till Franz Bauer (1758-1840), en österrikisk botaniker och en av sin tids största illustratörer, som tillbringade de sista decennierna av sitt liv på Kew. William Hooker blev officiell illustratör för Royal Horticultural Society och illustrerade "The Paradisus Londinensis" (ibland också: "Coloured Figures of Plants Cultivated in the Vicinity of the Metropolis"), som publicerades mellan 1805 och 1807, med 117 illustrationer av nya exotiska växter som hittades i London och dess omgivningar. Mest kända är troligen Hookers fruktillustrationer ("Pomona Londinensis", som producerades mellan 1816 och 1818). Ett urval av dem publicerades och publiceras fortfarande idag som "Hooker's Finest Fruits" och gav honom rykte om att vara en av de största pomologiska konstnärerna genom tiderna. Bilderna är så "äkta" att man nästan vill bita i frukterna. Eller som den framstående brittiska botanisten William Stearne, som dog 2001, beskrev det: Illustrationerna är "möjligen de finaste illustrationer av frukter som någonsin har publicerats, så verklighetstrogna och aptitretande att man nästan känner att man skulle kunna plocka dem från tallriken". William Hooker gav för övrigt även sitt namn åt en viss grön nyans: Hooker's Green, en mörk, djup grön färg. För att hedra honom har ett växtsläkte uppkallats efter honom: släktet Hookera. Sir William Jackson Hooker, som blev adlad, gav sitt namn åt mossorna i släktet Hookeriales.
Sida 1 / 1