Tekniska innovationer var av brinnande intresse för honom. Carl Grossberg var en industrimålare som påverkades av den nya objektivitetens konstnärliga epok. Han upplevde första världskriget och början av andra världskriget. Men hans passion var alltid att måla, ända fram till sin död.
Carl Grossberg, som egentligen hette Georg Carl Wilhelm Grandmontagne, var en tysk målare som förevigade sina verk i olja och akvarell på duk. Ursprungligen studerade han dock arkitektur, fortfarande under namnet Grandmontagne, som dock kort därefter tyskifierades av hans far - till Grossberg. Han var sedan tvungen att avbryta sina studier eftersom han blev inkallad till militärtjänst i början av första världskriget. Några år senare återvände han skadad, men kriget kunde inte hindra honom från att göra karriär. Så snart skadan hade läkt ägnade han sig åt konststudier och ägnade sig åt måleri, dekorativ konst och rumslig konst. Han fick framgång genom att ha separatutställningar i Stuttgart, senare även i Berlin och flera andra städer i Tyskland. Några år senare fick han Rompriset för sina utställningar och sin konst. Grossberg hade dock ett större projekt. Ett projekt kallat "Industrieplans", en serie målningar som skulle representera ett tvärsnitt av Tysklands viktigaste industrier. Tyvärr blev det dock aldrig verklighet. I början av andra världskriget blev han inkallad igen och stationerad i Polen. Till slut dog han i en bilolycka när han besökte sin familj på hemresa.
Grossbergs verk producerades inte konsekvent under hela hans karriär. De förändrades med tiden. Till en början gjorde han stadsbilder i olja och akvarell, inspirerad av konstnären Lyonel Feininger. Dessa byggblocksliknande strukturer var ljusa och djärva i färgen, medan stilen var full av detaljer och precision. Detta skulle också bli Grossbergs varumärke. Senare investerade han i tekniska apparater, vars designaspekt alltmer blev ett genialt perspektiv som han beskrev. Han skapade sina så kallade "drömbilder", där han berikade geometriska maskiner med surrealistiska element och förvandlade dem till ett symboliskt konstutrymme. I början av 1930-talet övergav han dock sina "drömbilder" till förmån för den nya objektiva konstens epok, där han i sin stil avbildade tekniska interiörer utan ytterligare tillbehör. Särskilt fabrikshallar och maskinporträtt var centrala motiv i hans verk under denna period. Hans hantverk var att förvandla tidens industriella funktionärer till konstgjorda ögonblick. Detta skapade det distanserade, underkylda bildspråk och den tidlösa sterilitet som gjorde honom till den industrimålare som Grossberg fortfarande är känd som.
Tekniska innovationer var av brinnande intresse för honom. Carl Grossberg var en industrimålare som påverkades av den nya objektivitetens konstnärliga epok. Han upplevde första världskriget och början av andra världskriget. Men hans passion var alltid att måla, ända fram till sin död.
Carl Grossberg, som egentligen hette Georg Carl Wilhelm Grandmontagne, var en tysk målare som förevigade sina verk i olja och akvarell på duk. Ursprungligen studerade han dock arkitektur, fortfarande under namnet Grandmontagne, som dock kort därefter tyskifierades av hans far - till Grossberg. Han var sedan tvungen att avbryta sina studier eftersom han blev inkallad till militärtjänst i början av första världskriget. Några år senare återvände han skadad, men kriget kunde inte hindra honom från att göra karriär. Så snart skadan hade läkt ägnade han sig åt konststudier och ägnade sig åt måleri, dekorativ konst och rumslig konst. Han fick framgång genom att ha separatutställningar i Stuttgart, senare även i Berlin och flera andra städer i Tyskland. Några år senare fick han Rompriset för sina utställningar och sin konst. Grossberg hade dock ett större projekt. Ett projekt kallat "Industrieplans", en serie målningar som skulle representera ett tvärsnitt av Tysklands viktigaste industrier. Tyvärr blev det dock aldrig verklighet. I början av andra världskriget blev han inkallad igen och stationerad i Polen. Till slut dog han i en bilolycka när han besökte sin familj på hemresa.
Grossbergs verk producerades inte konsekvent under hela hans karriär. De förändrades med tiden. Till en början gjorde han stadsbilder i olja och akvarell, inspirerad av konstnären Lyonel Feininger. Dessa byggblocksliknande strukturer var ljusa och djärva i färgen, medan stilen var full av detaljer och precision. Detta skulle också bli Grossbergs varumärke. Senare investerade han i tekniska apparater, vars designaspekt alltmer blev ett genialt perspektiv som han beskrev. Han skapade sina så kallade "drömbilder", där han berikade geometriska maskiner med surrealistiska element och förvandlade dem till ett symboliskt konstutrymme. I början av 1930-talet övergav han dock sina "drömbilder" till förmån för den nya objektiva konstens epok, där han i sin stil avbildade tekniska interiörer utan ytterligare tillbehör. Särskilt fabrikshallar och maskinporträtt var centrala motiv i hans verk under denna period. Hans hantverk var att förvandla tidens industriella funktionärer till konstgjorda ögonblick. Detta skapade det distanserade, underkylda bildspråk och den tidlösa sterilitet som gjorde honom till den industrimålare som Grossberg fortfarande är känd som.
Sida 1 / 1