Den italienske barockmålaren Giovanni Benedetto Castiglione var djurmålare, landskapsmålare, porträttmålare, historiemålare, grafiker, grafiker, grafiker, tecknare, gravör och etsare. Född i början av 1600-talet som äldsta son till paret Giulia Varese och Gio. Francesco Castiglione var han övertygad om att han härstammade från grekiska förfäder och kallade sig därför Grechetto (liten grek). Giovanni Benedetto Castiglione hade en syster och en 11 år yngre bror vid namn Salvatore Castiglione, som också blev målare.
Enligt senare forskning kom Giovanni Benedetto Castiglione troligen in i den genuesiske målaren Giovanni Battista Paggis ateljé som mycket ung och blev hans elev. Sinibaldo Scorza och Bernardo Strozzi var också bland hans lärare. Giovanni Benedetto Castiglione tog dessutom tidigt exempel på de flamländska målarna Peter Paul Rubens, som vistades i Genua i början av 1600-talet, och Anthony van Dyck, som anlände dit 1621. När Giovanni Benedetto Castiglione var omkring 20 år gammal dog hans modeller Paggi och Scorza och han lät deras stil leva vidare i sina verk.
I Rom, där han reste med sin yngre bror Salvatore, gick Giovanni Benedetto Castiglione med i Accademia di San Luca. Den hade funnits sedan 1500-talet och alla tidens berömda målare tillhörde den. Från och med då var Claude Lorrain, Nicolas Poussin, Pietro Testa, Gian Lorenzo Bernini samt de gamla mästarna Tizian och Raffael bland Giovanni Benedetto Castigliones modeller. Medan Castiglione stannade i andra städer, som Neapel, arbetade han som målare och gravör. I motsats till traditionen utarbetade han inte sina bilder i förundersökningar. De färdiga arbetena är tekniskt mycket briljanta. Bland sina samtida var han dock känd inte bara för sin skicklighet utan också för sin brist på återhållsamhet. Han sägs ha hotat en konstnärskamrat med en pistol när denne gjorde sig lustig över hans arbetsmetoder.
I slutet av 1630-talet återvände Giovanni Benedetto Castiglione till sitt hemland Genua, där han i början av 1940-talet gifte sig med Maddalena Cotuzia, en genuese. Paret fick en son som fick namnet Giovanni Francesco efter sin farfar och som liksom sin far blev målare. I slutet av 1640-talet, ett år efter dottern Livia Marias födelse, återvände Giovanni Benedetto Castiglione till Rom med sin familj. Han älskade att måla djur- och landskapsbilder. Ett favoritämne var Noa med sin ark och sina djur. Castiglione anses också ha uppfunnit monotypen, en blandning av teckning och tryckning. Denna konst föll dock i glömska innan den återupptogs 250 år senare av konstnärer som Bernardo Strozzi0, Bernardo Strozzi1 och Bernardo Strozzi2. Enligt historiska domstolshandlingar tros Castiglione ha tvingats lämna Rom eftersom han påstods ha försökt kasta sin syster från ett tak och anklagades för mordförsök.
Under sina sista levnadsår arbetade Giovanni Benedetto Castiglione som hovmålare för hertigfamiljen i Mantua. På grund av de lyckade ljus- och skuggeffekterna i hans målningar kallades han för den andra Rembrandt. Det sägs att Castiglione i ilska förstörde en av sina målningar med en kniv inför det församlade hovet. Castigliones kvarvarande konstverk kan idag beundras i Rom, Genua, Neapel, Venedig, Florens och Mantua. De berikar också privata och offentliga konstsamlingar i München, Dresden, Wien, Paris, Windsor, Houston, Ottawa och New York.
Den italienske barockmålaren Giovanni Benedetto Castiglione var djurmålare, landskapsmålare, porträttmålare, historiemålare, grafiker, grafiker, grafiker, tecknare, gravör och etsare. Född i början av 1600-talet som äldsta son till paret Giulia Varese och Gio. Francesco Castiglione var han övertygad om att han härstammade från grekiska förfäder och kallade sig därför Grechetto (liten grek). Giovanni Benedetto Castiglione hade en syster och en 11 år yngre bror vid namn Salvatore Castiglione, som också blev målare.
Enligt senare forskning kom Giovanni Benedetto Castiglione troligen in i den genuesiske målaren Giovanni Battista Paggis ateljé som mycket ung och blev hans elev. Sinibaldo Scorza och Bernardo Strozzi var också bland hans lärare. Giovanni Benedetto Castiglione tog dessutom tidigt exempel på de flamländska målarna Peter Paul Rubens, som vistades i Genua i början av 1600-talet, och Anthony van Dyck, som anlände dit 1621. När Giovanni Benedetto Castiglione var omkring 20 år gammal dog hans modeller Paggi och Scorza och han lät deras stil leva vidare i sina verk.
I Rom, där han reste med sin yngre bror Salvatore, gick Giovanni Benedetto Castiglione med i Accademia di San Luca. Den hade funnits sedan 1500-talet och alla tidens berömda målare tillhörde den. Från och med då var Claude Lorrain, Nicolas Poussin, Pietro Testa, Gian Lorenzo Bernini samt de gamla mästarna Tizian och Raffael bland Giovanni Benedetto Castigliones modeller. Medan Castiglione stannade i andra städer, som Neapel, arbetade han som målare och gravör. I motsats till traditionen utarbetade han inte sina bilder i förundersökningar. De färdiga arbetena är tekniskt mycket briljanta. Bland sina samtida var han dock känd inte bara för sin skicklighet utan också för sin brist på återhållsamhet. Han sägs ha hotat en konstnärskamrat med en pistol när denne gjorde sig lustig över hans arbetsmetoder.
I slutet av 1630-talet återvände Giovanni Benedetto Castiglione till sitt hemland Genua, där han i början av 1940-talet gifte sig med Maddalena Cotuzia, en genuese. Paret fick en son som fick namnet Giovanni Francesco efter sin farfar och som liksom sin far blev målare. I slutet av 1640-talet, ett år efter dottern Livia Marias födelse, återvände Giovanni Benedetto Castiglione till Rom med sin familj. Han älskade att måla djur- och landskapsbilder. Ett favoritämne var Noa med sin ark och sina djur. Castiglione anses också ha uppfunnit monotypen, en blandning av teckning och tryckning. Denna konst föll dock i glömska innan den återupptogs 250 år senare av konstnärer som Bernardo Strozzi0, Bernardo Strozzi1 och Bernardo Strozzi2. Enligt historiska domstolshandlingar tros Castiglione ha tvingats lämna Rom eftersom han påstods ha försökt kasta sin syster från ett tak och anklagades för mordförsök.
Under sina sista levnadsår arbetade Giovanni Benedetto Castiglione som hovmålare för hertigfamiljen i Mantua. På grund av de lyckade ljus- och skuggeffekterna i hans målningar kallades han för den andra Rembrandt. Det sägs att Castiglione i ilska förstörde en av sina målningar med en kniv inför det församlade hovet. Castigliones kvarvarande konstverk kan idag beundras i Rom, Genua, Neapel, Venedig, Florens och Mantua. De berikar också privata och offentliga konstsamlingar i München, Dresden, Wien, Paris, Windsor, Houston, Ottawa och New York.
Sida 1 / 4