Stilen hos konstnären Jan van Os, en holländsk målare från 1700-talet, kan jämföras med Jan van Huysum:s blomstermålning. Den sistnämnda kom in på bildkonstscenen som en Fenix av blomster- och fruktmålare och var aktiv redan ett helt sekel tidigare. Båda målarnas frodiga blomsterarrangemang blandas i färg för att skapa ett mästerverk, ofta berikat med fruktkomponenter. Jan van Os lärde sig sin konst i mästarskolan Aert Schouman och studerade där från 1710 till 1721. Om den ännu unge målaren till en början kände sig fäst vid havsbilder, så präglades hans intresse under de följande åren av att han började intressera sig för flora. I slutändan var det dessa motiv som gjorde hans konstnärsnamn internationellt känt. En annan passion för den exceptionella konstnären var att skriva poesi och pjäser.
Som medlem i konstnärsföreningen Confrerie Pictura, broderskapet för måleri i Haag, var fokus utan tvekan på att främja och befästa de inbördes relationerna. Denna föregångare till den kungliga konstakademin för konst med professionella målare från Nederländerna var också skyldig att visa sina verk. Jan von Os ägnade sig alltmer åt blomsterarrangemang, men dessa får inte uteslutande hänföras till en dekorativ idé om naturen. Här är det snarare symboler som liknar vanitasmotivet som står i förgrunden. Rekvisita för stilleben måste därför alltid betraktas individuellt och som en helhet. I detta sammanhang ställs symboler för den jordiska tillvaron, såsom böcker, pengar och andra värdefulla föremål, mot symboler för förgänglighet. Blomman som en livsform och därmed representerad i sin fulla blomning kan tolkas som njutning, som förgängligheten möter med förfall. En tredje grupp av symboler, t.ex. majskolvar, återspeglar återfödelse.
Även om bakgrunden kan göras mörk och ljus, är det märkbart att konstnären Jan van Os bara ägnar sig åt melankoli i några få målningar. Den svarta tomheten som vanitasmotivet symboliserar är knappast aktuell i hans målningar, utan de trivs med de olika årstidernas lätthet. Hans ljusa blomster- och fruktarrangemang har därför alltid en bakgrundsfärg från den dukade platsen som, som i exemplet på målningen "Stilleben med frukt och blommor", följer druvornas druvgrönhet. Till och med i de mörkare motiven skildras liv och död tillsammans, vilket skapar en avslappnad atmosfär. Det är i slutändan faunans och florans subtilitet som gör varje motiv unikt och som gjorde poeten känd bland bildkonstnärer i både Tyskland, Frankrike och England. Jan von Os var gift med den dövstumma porträttmålaren Susanna de la Croix, med vilken han fick sju barn. Endast tre söner och en dotter nådde vuxen ålder.
Stilen hos konstnären Jan van Os, en holländsk målare från 1700-talet, kan jämföras med Jan van Huysum:s blomstermålning. Den sistnämnda kom in på bildkonstscenen som en Fenix av blomster- och fruktmålare och var aktiv redan ett helt sekel tidigare. Båda målarnas frodiga blomsterarrangemang blandas i färg för att skapa ett mästerverk, ofta berikat med fruktkomponenter. Jan van Os lärde sig sin konst i mästarskolan Aert Schouman och studerade där från 1710 till 1721. Om den ännu unge målaren till en början kände sig fäst vid havsbilder, så präglades hans intresse under de följande åren av att han började intressera sig för flora. I slutändan var det dessa motiv som gjorde hans konstnärsnamn internationellt känt. En annan passion för den exceptionella konstnären var att skriva poesi och pjäser.
Som medlem i konstnärsföreningen Confrerie Pictura, broderskapet för måleri i Haag, var fokus utan tvekan på att främja och befästa de inbördes relationerna. Denna föregångare till den kungliga konstakademin för konst med professionella målare från Nederländerna var också skyldig att visa sina verk. Jan von Os ägnade sig alltmer åt blomsterarrangemang, men dessa får inte uteslutande hänföras till en dekorativ idé om naturen. Här är det snarare symboler som liknar vanitasmotivet som står i förgrunden. Rekvisita för stilleben måste därför alltid betraktas individuellt och som en helhet. I detta sammanhang ställs symboler för den jordiska tillvaron, såsom böcker, pengar och andra värdefulla föremål, mot symboler för förgänglighet. Blomman som en livsform och därmed representerad i sin fulla blomning kan tolkas som njutning, som förgängligheten möter med förfall. En tredje grupp av symboler, t.ex. majskolvar, återspeglar återfödelse.
Även om bakgrunden kan göras mörk och ljus, är det märkbart att konstnären Jan van Os bara ägnar sig åt melankoli i några få målningar. Den svarta tomheten som vanitasmotivet symboliserar är knappast aktuell i hans målningar, utan de trivs med de olika årstidernas lätthet. Hans ljusa blomster- och fruktarrangemang har därför alltid en bakgrundsfärg från den dukade platsen som, som i exemplet på målningen "Stilleben med frukt och blommor", följer druvornas druvgrönhet. Till och med i de mörkare motiven skildras liv och död tillsammans, vilket skapar en avslappnad atmosfär. Det är i slutändan faunans och florans subtilitet som gör varje motiv unikt och som gjorde poeten känd bland bildkonstnärer i både Tyskland, Frankrike och England. Jan von Os var gift med den dövstumma porträttmålaren Susanna de la Croix, med vilken han fick sju barn. Endast tre söner och en dotter nådde vuxen ålder.
Sida 1 / 1