Fördjupa dig i Jean-Charles Langlois mångfacetterade värld, vars liv och arbete som konstnär och soldat var oupplösligt sammanflätade. Langlois, född den 22 juli 1789 i Beaumont-en-Auge och känd som "översten", var mer än bara en anmärkningsvärd fransk officer. Hans konstnärliga färdigheter visade sig på slagfältet och i måleriet, och han förtjänade dessutom titeln som pionjär inom fotografi. Hans resa började 1806 som nyutexaminerad från École polytechnique, en prestigefylld militärakademi. Hans liv som officer präglades av krig, från Dalmatien 1809 till Ryssland 1812, befrielsekrigen och slutligen den franska invasionen av Spanien 1823. Han blev befordrad till kapten på det brutala slagfältet vid Waterloo 1815, där han blev svårt sårad. Trots de fysiska ärr han bar på slagfältet utvecklade Langlois en unik förmåga: han gav liv och djup till obevekliga strider genom sina konstnärliga förmågor.
Halv lön Langlois fick halv lön under den franska restaurationen och använde sin nyvunna tid till att ägna sig åt sin växande passion för teckning och målning. Han flyttade till Paris 1817 och blev elev till Antoine Jean Gros, Horace, Vernet och Anne Louis Girodet Trioson, som alla var etablerade målare på sin tid. Men målning var inte det enda medium som Langlois använde för att dokumentera sina erfarenheter och iakttagelser. Efter att ha gjort en rad imponerande skisser i Algeriet skapade han 1836 sitt fascinerande Panorama över Alger. Detta mästerverk och många andra av hans verk, från slagen under Napoleons egyptiska fälttåg till det franska fälttåget i Spanien, har hittat sin väg in i många konstälskares vardagsrum och arbetsrum som inspirerande konsttryck. Under sin resa till Egypten 1850 träffade Langlois Maxime Du Camp, en fransk författare, journalist och fotograf. Detta möte ledde till att Langlois själv upptäckte fotografin och började använda denna relativt nya konstform för att dokumentera Krimkriget. Tillsammans med den unge fotografen Leon Eugéne Méhédin besökte han slagfälten under Krimkriget och skapade fotografiska bilder där för sin panoramamålning av Sevastopol. Dessa verk ställdes ut mellan 1860 och 1865 i en rotunda som Gabriel Jean Antoine Davioud hade byggt vid rondellen vid Champs Elysées i Paris.
Fördjupa dig i Jean-Charles Langlois mångfacetterade värld, vars liv och arbete som konstnär och soldat var oupplösligt sammanflätade. Langlois, född den 22 juli 1789 i Beaumont-en-Auge och känd som "översten", var mer än bara en anmärkningsvärd fransk officer. Hans konstnärliga färdigheter visade sig på slagfältet och i måleriet, och han förtjänade dessutom titeln som pionjär inom fotografi. Hans resa började 1806 som nyutexaminerad från École polytechnique, en prestigefylld militärakademi. Hans liv som officer präglades av krig, från Dalmatien 1809 till Ryssland 1812, befrielsekrigen och slutligen den franska invasionen av Spanien 1823. Han blev befordrad till kapten på det brutala slagfältet vid Waterloo 1815, där han blev svårt sårad. Trots de fysiska ärr han bar på slagfältet utvecklade Langlois en unik förmåga: han gav liv och djup till obevekliga strider genom sina konstnärliga förmågor.
Halv lön Langlois fick halv lön under den franska restaurationen och använde sin nyvunna tid till att ägna sig åt sin växande passion för teckning och målning. Han flyttade till Paris 1817 och blev elev till Antoine Jean Gros, Horace, Vernet och Anne Louis Girodet Trioson, som alla var etablerade målare på sin tid. Men målning var inte det enda medium som Langlois använde för att dokumentera sina erfarenheter och iakttagelser. Efter att ha gjort en rad imponerande skisser i Algeriet skapade han 1836 sitt fascinerande Panorama över Alger. Detta mästerverk och många andra av hans verk, från slagen under Napoleons egyptiska fälttåg till det franska fälttåget i Spanien, har hittat sin väg in i många konstälskares vardagsrum och arbetsrum som inspirerande konsttryck. Under sin resa till Egypten 1850 träffade Langlois Maxime Du Camp, en fransk författare, journalist och fotograf. Detta möte ledde till att Langlois själv upptäckte fotografin och började använda denna relativt nya konstform för att dokumentera Krimkriget. Tillsammans med den unge fotografen Leon Eugéne Méhédin besökte han slagfälten under Krimkriget och skapade fotografiska bilder där för sin panoramamålning av Sevastopol. Dessa verk ställdes ut mellan 1860 och 1865 i en rotunda som Gabriel Jean Antoine Davioud hade byggt vid rondellen vid Champs Elysées i Paris.
Sida 1 / 1