Genom Pieter Casteels ögon Àr djurens, blommornas och landskapens vÀrld fylld av mystisk skönhet. Hans mÄlningar vittnar om en djup förstÄelse för naturen och dess kontrast till den mÀnskliga vÀrlden. I enlighet med tidens smak vÀnde han sig till stilleben, som i stil och form liknar Melchior D'Hondecoeters stil och form. Casteels lÀrde sig mÄleriet av sin far i Antwerpen, men hans arbete tog honom till England dÀr han utvecklade sitt yrke ytterligare och fick erkÀnnande.
Den hollÀndska mÄlaren var sÀrskilt förtjust i blommor. MÄnga av hans verk visar harmoniska kompositioner av blomvaser i rika fÀrger, inramade av antika pelare eller presenterade pÄ piedestaler och bord. De olika vÀxternas individuella egenskaper Àr omsorgsfullt utarbetade i detalj sÄ att varje sort kommer till sin rÀtt. Casteels kompositioner verkar aldrig stela eller pÄtvingade. Blommorna han mÄlade Àr arrangerade, men verkar ÀndÄ vilda och naturliga. De strÀvar Ät alla möjliga hÄll och man fÄr nÀstan intrycket att vaserna knappt skulle kunna hÄlla dem pÄ plats.
De fulla blommorna stÄr starkt mot den mörka bakgrunden, men samtidigt kan man som betraktare av hans verk ana att denna skönhet i naturen aldrig varar. Det Àr tydligt att förfallet spelar en lika viktig roll i Casteels mÄlningar som det unga livet. Alla blommor Àr inte perfekta och frÀscha. PÄ marken, bredvid vaserna, kan man upptÀcka vissna blommor som fallit ner i mÄnga av hans stilleben. Casteels visar pÄ ett lÀttsamt sÀtt den kontrast som finns i allt levande: fÀrg och livsglÀdje samsas med en pÄminnelse om att allt Àr flyktigt.
Samma sak gÀller för de element frÄn det mÀnskliga livet som han införlivade i sina stilleben. Man kan kÀnna igen klassiska byggnader som kanske en gÄng byggdes för att hÄlla för evigt, men som nu har fallit. Trasiga pelare och vÀggar stÄr övergivna, bebodda av flockar av fÀrgglada djur. De monumentala byggnader och mÀnniskor som Casteels mÄlar verkar nÀstan smÄ och obetydliga i de vidstrÀckta landskapen. Endast de olika varelserna fyller duken med fÀrg och rörelse. Ibland avbildade han apor och sÄngfÄglar i olika positioner, ibland hundar, pÄfÄglar eller fasaner, men ocksÄ arktiska scener och stadsliv. Genom sin talang och djupa visuella studier fÄngade han en mÀngd olika arter och intryck. Allt detta fÄr dig att drömma och tÀnka nÀr du tittar pÄ Casteels konst. PÄ sitt eget sÀtt hyllade han naturen och mÀnskligheten, men tappade aldrig bort livets Àndlighet ur sikte. Ironiskt nog Àr det just detta som gör hans verk tidlösa.
Sida 1 / 1
Genom Pieter Casteels ögon Àr djurens, blommornas och landskapens vÀrld fylld av mystisk skönhet. Hans mÄlningar vittnar om en djup förstÄelse för naturen och dess kontrast till den mÀnskliga vÀrlden. I enlighet med tidens smak vÀnde han sig till stilleben, som i stil och form liknar Melchior D'Hondecoeters stil och form. Casteels lÀrde sig mÄleriet av sin far i Antwerpen, men hans arbete tog honom till England dÀr han utvecklade sitt yrke ytterligare och fick erkÀnnande.
Den hollÀndska mÄlaren var sÀrskilt förtjust i blommor. MÄnga av hans verk visar harmoniska kompositioner av blomvaser i rika fÀrger, inramade av antika pelare eller presenterade pÄ piedestaler och bord. De olika vÀxternas individuella egenskaper Àr omsorgsfullt utarbetade i detalj sÄ att varje sort kommer till sin rÀtt. Casteels kompositioner verkar aldrig stela eller pÄtvingade. Blommorna han mÄlade Àr arrangerade, men verkar ÀndÄ vilda och naturliga. De strÀvar Ät alla möjliga hÄll och man fÄr nÀstan intrycket att vaserna knappt skulle kunna hÄlla dem pÄ plats.
De fulla blommorna stÄr starkt mot den mörka bakgrunden, men samtidigt kan man som betraktare av hans verk ana att denna skönhet i naturen aldrig varar. Det Àr tydligt att förfallet spelar en lika viktig roll i Casteels mÄlningar som det unga livet. Alla blommor Àr inte perfekta och frÀscha. PÄ marken, bredvid vaserna, kan man upptÀcka vissna blommor som fallit ner i mÄnga av hans stilleben. Casteels visar pÄ ett lÀttsamt sÀtt den kontrast som finns i allt levande: fÀrg och livsglÀdje samsas med en pÄminnelse om att allt Àr flyktigt.
Samma sak gÀller för de element frÄn det mÀnskliga livet som han införlivade i sina stilleben. Man kan kÀnna igen klassiska byggnader som kanske en gÄng byggdes för att hÄlla för evigt, men som nu har fallit. Trasiga pelare och vÀggar stÄr övergivna, bebodda av flockar av fÀrgglada djur. De monumentala byggnader och mÀnniskor som Casteels mÄlar verkar nÀstan smÄ och obetydliga i de vidstrÀckta landskapen. Endast de olika varelserna fyller duken med fÀrg och rörelse. Ibland avbildade han apor och sÄngfÄglar i olika positioner, ibland hundar, pÄfÄglar eller fasaner, men ocksÄ arktiska scener och stadsliv. Genom sin talang och djupa visuella studier fÄngade han en mÀngd olika arter och intryck. Allt detta fÄr dig att drömma och tÀnka nÀr du tittar pÄ Casteels konst. PÄ sitt eget sÀtt hyllade han naturen och mÀnskligheten, men tappade aldrig bort livets Àndlighet ur sikte. Ironiskt nog Àr det just detta som gör hans verk tidlösa.