Genom Pieter Casteels ögon är djurens, blommornas och landskapens värld fylld av mystisk skönhet. Hans målningar vittnar om en djup förståelse för naturen och dess kontrast till den mänskliga världen. I enlighet med tidens smak vände han sig till stilleben, som i stil och form liknar Melchior D'Hondecoeters stil och form. Casteels lärde sig måleriet av sin far i Antwerpen, men hans arbete tog honom till England där han utvecklade sitt yrke ytterligare och fick erkännande.
Den holländska målaren var särskilt förtjust i blommor. Många av hans verk visar harmoniska kompositioner av blomvaser i rika färger, inramade av antika pelare eller presenterade på piedestaler och bord. De olika växternas individuella egenskaper är omsorgsfullt utarbetade i detalj så att varje sort kommer till sin rätt. Casteels kompositioner verkar aldrig stela eller påtvingade. Blommorna han målade är arrangerade, men verkar ändå vilda och naturliga. De strävar åt alla möjliga håll och man får nästan intrycket att vaserna knappt skulle kunna hålla dem på plats.
De fulla blommorna står starkt mot den mörka bakgrunden, men samtidigt kan man som betraktare av hans verk ana att denna skönhet i naturen aldrig varar. Det är tydligt att förfallet spelar en lika viktig roll i Casteels målningar som det unga livet. Alla blommor är inte perfekta och fräscha. På marken, bredvid vaserna, kan man upptäcka vissna blommor som fallit ner i många av hans stilleben. Casteels visar på ett lättsamt sätt den kontrast som finns i allt levande: färg och livsglädje samsas med en påminnelse om att allt är flyktigt.
Samma sak gäller för de element från det mänskliga livet som han införlivade i sina stilleben. Man kan känna igen klassiska byggnader som kanske en gång byggdes för att hålla för evigt, men som nu har fallit. Trasiga pelare och väggar står övergivna, bebodda av flockar av färgglada djur. De monumentala byggnader och människor som Casteels målar verkar nästan små och obetydliga i de vidsträckta landskapen. Endast de olika varelserna fyller duken med färg och rörelse. Ibland avbildade han apor och sångfåglar i olika positioner, ibland hundar, påfåglar eller fasaner, men också arktiska scener och stadsliv. Genom sin talang och djupa visuella studier fångade han en mängd olika arter och intryck. Allt detta får dig att drömma och tänka när du tittar på Casteels konst. På sitt eget sätt hyllade han naturen och mänskligheten, men tappade aldrig bort livets ändlighet ur sikte. Ironiskt nog är det just detta som gör hans verk tidlösa.
Genom Pieter Casteels ögon är djurens, blommornas och landskapens värld fylld av mystisk skönhet. Hans målningar vittnar om en djup förståelse för naturen och dess kontrast till den mänskliga världen. I enlighet med tidens smak vände han sig till stilleben, som i stil och form liknar Melchior D'Hondecoeters stil och form. Casteels lärde sig måleriet av sin far i Antwerpen, men hans arbete tog honom till England där han utvecklade sitt yrke ytterligare och fick erkännande.
Den holländska målaren var särskilt förtjust i blommor. Många av hans verk visar harmoniska kompositioner av blomvaser i rika färger, inramade av antika pelare eller presenterade på piedestaler och bord. De olika växternas individuella egenskaper är omsorgsfullt utarbetade i detalj så att varje sort kommer till sin rätt. Casteels kompositioner verkar aldrig stela eller påtvingade. Blommorna han målade är arrangerade, men verkar ändå vilda och naturliga. De strävar åt alla möjliga håll och man får nästan intrycket att vaserna knappt skulle kunna hålla dem på plats.
De fulla blommorna står starkt mot den mörka bakgrunden, men samtidigt kan man som betraktare av hans verk ana att denna skönhet i naturen aldrig varar. Det är tydligt att förfallet spelar en lika viktig roll i Casteels målningar som det unga livet. Alla blommor är inte perfekta och fräscha. På marken, bredvid vaserna, kan man upptäcka vissna blommor som fallit ner i många av hans stilleben. Casteels visar på ett lättsamt sätt den kontrast som finns i allt levande: färg och livsglädje samsas med en påminnelse om att allt är flyktigt.
Samma sak gäller för de element från det mänskliga livet som han införlivade i sina stilleben. Man kan känna igen klassiska byggnader som kanske en gång byggdes för att hålla för evigt, men som nu har fallit. Trasiga pelare och väggar står övergivna, bebodda av flockar av färgglada djur. De monumentala byggnader och människor som Casteels målar verkar nästan små och obetydliga i de vidsträckta landskapen. Endast de olika varelserna fyller duken med färg och rörelse. Ibland avbildade han apor och sångfåglar i olika positioner, ibland hundar, påfåglar eller fasaner, men också arktiska scener och stadsliv. Genom sin talang och djupa visuella studier fångade han en mängd olika arter och intryck. Allt detta får dig att drömma och tänka när du tittar på Casteels konst. På sitt eget sätt hyllade han naturen och mänskligheten, men tappade aldrig bort livets ändlighet ur sikte. Ironiskt nog är det just detta som gör hans verk tidlösa.
Sida 1 / 1