Ljus och skugga är två element som på ett träffande sätt kan beskriva den viktorianska eran i England. De industriella framstegen medförde positiva förändringar i det brittiska samhället. Det utvecklades ett imperium vars inflytande kändes över hela världen. Utbildningen skulle vara öppen för alla nivåer i samhället och ge goda livskopplingar. Endast fabrikernas rykande skorstenar skapade tvivel. De som kunde drog sig tillbaka från de rökfyllda gatorna och flydde in i en värld som inte tog hänsyn till de smutsiga aspekterna av industrin. Litteraturen lockade med berättelser, och särskilt Charles Dickens lockade den läsande allmänheten till salongerna. Berättelserna var konstfullt illustrerade och stödde önskan att lämna den verkliga världen för en kort tid. Konstnären Robert Barnes uppfyllde det harmoniska behovet med sina genremålerier och illustrationer och fick internationellt erkännande.
Konsten i början av den viktorianska eran formades av Royal Academy of Arts. Dess grundare och mångåriga ordförande Joshua Reynolds formade det brittiska måleriets konstnärliga bana och hans inflytande fortsatte även efter sin död. Med industrin utvecklades en ny klass av köpare för landets konstnärer. Medelklassen hade de ekonomiska möjligheterna att utrusta sina hem med konst. Det skulle vara verk som i den pre-rafaelitiska meningen överförde verkligheten och speglade den. Bilder som var mycket detaljerade utan att vara idealiserade. Robert Barnes ägnade sig åt att måla vardagliga scener. Han målade i akvarell och behärskade litografi. Det är ofta barn- och familjescener som visar figurerna i vardagliga aktiviteter. Barn som leker, är i skolan eller är tillsammans med sina föräldrar och far- och morföräldrar. De känslomättade ansiktena är slående. Flickor vars ansiktsuttryck tydligt visar att de inte gillar att sy eller skolbarn som möter allvarliga situationer med barnslig fräckhet. De är charmiga figurer. Oavsett om konstnären fångar livet på stadens gator eller skildrar en familjeidyll på landet.
Robert Barnes har skapat en värld som tycks vara gjord av kärlek och ömhet. Hans verk visar motiv som ligger långt ifrån de idealiska landskap och porträtt som definierade måleriet. Barnes bildtolkningar av vardagslivet har alltid en nyans av humor. Ofta är det bara en hårsmån mellan humor och ironi. Robert Barnes litografier är underhållande, de är en fröjd för ögat som kan upptäcka så mycket här vid en andra anblick. Den viktorianska eran var dock också en tid av samhällskritik. Hur verklighetsnära skildringarna är och hur starkt den kritiska aspekten är i Robert Barnes verk kan förbli konstnärens hemlighet.
Ljus och skugga är två element som på ett träffande sätt kan beskriva den viktorianska eran i England. De industriella framstegen medförde positiva förändringar i det brittiska samhället. Det utvecklades ett imperium vars inflytande kändes över hela världen. Utbildningen skulle vara öppen för alla nivåer i samhället och ge goda livskopplingar. Endast fabrikernas rykande skorstenar skapade tvivel. De som kunde drog sig tillbaka från de rökfyllda gatorna och flydde in i en värld som inte tog hänsyn till de smutsiga aspekterna av industrin. Litteraturen lockade med berättelser, och särskilt Charles Dickens lockade den läsande allmänheten till salongerna. Berättelserna var konstfullt illustrerade och stödde önskan att lämna den verkliga världen för en kort tid. Konstnären Robert Barnes uppfyllde det harmoniska behovet med sina genremålerier och illustrationer och fick internationellt erkännande.
Konsten i början av den viktorianska eran formades av Royal Academy of Arts. Dess grundare och mångåriga ordförande Joshua Reynolds formade det brittiska måleriets konstnärliga bana och hans inflytande fortsatte även efter sin död. Med industrin utvecklades en ny klass av köpare för landets konstnärer. Medelklassen hade de ekonomiska möjligheterna att utrusta sina hem med konst. Det skulle vara verk som i den pre-rafaelitiska meningen överförde verkligheten och speglade den. Bilder som var mycket detaljerade utan att vara idealiserade. Robert Barnes ägnade sig åt att måla vardagliga scener. Han målade i akvarell och behärskade litografi. Det är ofta barn- och familjescener som visar figurerna i vardagliga aktiviteter. Barn som leker, är i skolan eller är tillsammans med sina föräldrar och far- och morföräldrar. De känslomättade ansiktena är slående. Flickor vars ansiktsuttryck tydligt visar att de inte gillar att sy eller skolbarn som möter allvarliga situationer med barnslig fräckhet. De är charmiga figurer. Oavsett om konstnären fångar livet på stadens gator eller skildrar en familjeidyll på landet.
Robert Barnes har skapat en värld som tycks vara gjord av kärlek och ömhet. Hans verk visar motiv som ligger långt ifrån de idealiska landskap och porträtt som definierade måleriet. Barnes bildtolkningar av vardagslivet har alltid en nyans av humor. Ofta är det bara en hårsmån mellan humor och ironi. Robert Barnes litografier är underhållande, de är en fröjd för ögat som kan upptäcka så mycket här vid en andra anblick. Den viktorianska eran var dock också en tid av samhällskritik. Hur verklighetsnära skildringarna är och hur starkt den kritiska aspekten är i Robert Barnes verk kan förbli konstnärens hemlighet.
Sida 1 / 2