I slutet av 1990-talet och början av 2000-talet fanns det många konstnärer som medvetet prövade olika riktningar. Denna målgrupp har aldrig haft för avsikt att bli indelad på något sätt. Stevie Taylor tillhör också denna målgrupp. Han skapar bilder som har potential att bli riktiga publikdragare. För att skapa sina verk använder sig frianden av flera olika måleritekniker och arbetsmaterial. Förutom pastell, kol, bläck och akvarell spelar även bläck och blyertspennor en viktig roll. På konstmarknaden utgör Stevie Taylors verk en verklig berikning. Hans bildmotiv återspeglar en spänning mellan det bekanta och det oförklarliga. Även om de målade bildföremålen antyder en bekant miljö för betraktaren, förskjuts vissa intryck medvetet med oväntade sammanhang.
Stevie Taylor tycker inte mycket om riktlinjer och mått, eftersom målaren bara känner sig onödigt begränsad i sin kreativa drivkraft. Istället faller han tillbaka på ett experimentellt fält av nya färg- och formarrangemang. Hans fint skissade bilddetaljer som visar en hand och ett hjärta garanterar ett högt igenkänningsvärde. I dessa mönster har Stevie Tayler valt ett diskret färgval. Den minimalistiska framställningen ger diagrammen en mycket speciell prägel. Målaren använde sig av samma mönster igen för ett annat symboliskt verk. Särskilt i bilderna med röda band, som på något sätt påminner om "det röda bandet", den världskända symbolen för solidaritet med hiv-smittade och aidspatienter. Stevie Tayler hade medvetet valt denna imitation för att göra ett uttalande om kärlek och hopp.
Även i kategorin porträtt visar målaren stor talang. Med hjälp av kol och pastell har han på ett imponerande sätt satt Sigmund Freud på papper, till exempel. Designen "The Dancer" från 1997 har en tydlig koppling till den moderna konstens måleri. Nästan abstrakta egenskaper kan utläsas ur diagrammet. Porträttet "Denial" visar en stilig man som lutar huvudet på sin hand och ser eftertänksam ut. Som en motsvarighet kommer ett ansikte i fokus som verkar vara plågat av förkrosselse. Kanske är presentationen en personlighetsklyvning? Har Stevie Taylor verkligen gömt ett budskap i målningen? I vilket fall som helst lämnar konstverket mycket utrymme för tolkning när man tittar på det. Det var precis det som var hans avsikt. Denna avsikt uttrycks också uttryckligen i flera andra målningar, till exempel "Änglar", "Splitting", "Man Changes in the Presence of Spirits" eller "Who Can You Trust". Varje enskilt verk har förmågan att framkalla känslor och väcka intresse. Taylors bilder engagerar betraktaren och utlöser oundvikligen en mental film. Målaren har lyckats ge publiken möjlighet att identifiera sig med de färgglada skapelserna. Verken är definitivt kvar i minnet.
I slutet av 1990-talet och början av 2000-talet fanns det många konstnärer som medvetet prövade olika riktningar. Denna målgrupp har aldrig haft för avsikt att bli indelad på något sätt. Stevie Taylor tillhör också denna målgrupp. Han skapar bilder som har potential att bli riktiga publikdragare. För att skapa sina verk använder sig frianden av flera olika måleritekniker och arbetsmaterial. Förutom pastell, kol, bläck och akvarell spelar även bläck och blyertspennor en viktig roll. På konstmarknaden utgör Stevie Taylors verk en verklig berikning. Hans bildmotiv återspeglar en spänning mellan det bekanta och det oförklarliga. Även om de målade bildföremålen antyder en bekant miljö för betraktaren, förskjuts vissa intryck medvetet med oväntade sammanhang.
Stevie Taylor tycker inte mycket om riktlinjer och mått, eftersom målaren bara känner sig onödigt begränsad i sin kreativa drivkraft. Istället faller han tillbaka på ett experimentellt fält av nya färg- och formarrangemang. Hans fint skissade bilddetaljer som visar en hand och ett hjärta garanterar ett högt igenkänningsvärde. I dessa mönster har Stevie Tayler valt ett diskret färgval. Den minimalistiska framställningen ger diagrammen en mycket speciell prägel. Målaren använde sig av samma mönster igen för ett annat symboliskt verk. Särskilt i bilderna med röda band, som på något sätt påminner om "det röda bandet", den världskända symbolen för solidaritet med hiv-smittade och aidspatienter. Stevie Tayler hade medvetet valt denna imitation för att göra ett uttalande om kärlek och hopp.
Även i kategorin porträtt visar målaren stor talang. Med hjälp av kol och pastell har han på ett imponerande sätt satt Sigmund Freud på papper, till exempel. Designen "The Dancer" från 1997 har en tydlig koppling till den moderna konstens måleri. Nästan abstrakta egenskaper kan utläsas ur diagrammet. Porträttet "Denial" visar en stilig man som lutar huvudet på sin hand och ser eftertänksam ut. Som en motsvarighet kommer ett ansikte i fokus som verkar vara plågat av förkrosselse. Kanske är presentationen en personlighetsklyvning? Har Stevie Taylor verkligen gömt ett budskap i målningen? I vilket fall som helst lämnar konstverket mycket utrymme för tolkning när man tittar på det. Det var precis det som var hans avsikt. Denna avsikt uttrycks också uttryckligen i flera andra målningar, till exempel "Änglar", "Splitting", "Man Changes in the Presence of Spirits" eller "Who Can You Trust". Varje enskilt verk har förmågan att framkalla känslor och väcka intresse. Taylors bilder engagerar betraktaren och utlöser oundvikligen en mental film. Målaren har lyckats ge publiken möjlighet att identifiera sig med de färgglada skapelserna. Verken är definitivt kvar i minnet.
Sida 1 / 1