Thomas Lawrence började sin karriär när han bara var 6 år gammal. Hans far presenterade honom som ett underbarn på sitt värdshus "Black Bear" i Devizes, England, där den unge Thomas ritade porträtt av gästerna med blyerts. Lite senare började han måla i pastell. Han hade i stort sett lärt sig teckna själv. När han fyllde tio år flyttade familjen till Bath och Lawrence började lära sig av William Hoare. Under sina yngre år bidrog han till familjens underhåll med sina kritporträtt av framstående personer. När han studerade vid Royal Academy of Arts vann han Society of Arts silverpalett för en kritteckning efter Rafaels "Transfiguration". Han försökte sig på historiemåleri och började även måla i olja. Men hans största talang förblev porträtten.
Vid det här laget bodde han i London och vid 20 års ålder utnämndes han till Windsor, där han målade porträttet av drottning Charlotte, som blev mycket berömt. Det var inte bara hans exceptionella talang, utan även hans utseende och charm som gjorde att han tidigt fick ett namn för sig själv. Hans rykte växte så snabbt att han blev medlem av Royal Academy vid 24 års ålder. Hans karriär som tidens mest populära porträttmålare tog fart. När Sir Joshua Reynolds dog fick Lawrence sin post som hovmålare åt kung George III. Hans mest generösa beskyddare var prinsregenten George IV, som adlade honom och skickade honom utomlands, bland annat till Aachen och Wien, där han gjorde porträtt av alla viktiga personer som hade besegrat Napoleon för Waterloo-salen i Windsor. Hans arbete blev ett unikt historiskt dokument. När han återvände till England valdes han till ordförande för Royal Academy, en post som han innehade fram till sin död.
Lawrence var aldrig gift. Han tros ha haft en långvarig affär med Caroline av Brunswick, som var en av hans favoritämnen. Hans andra kärleksaffärer, som blev föremål för flera böcker, slutade inte heller lyckligt. Trots att hans målningar gav honom mycket pengar blev Lawrence aldrig rik. Han var en passionerad konstsamlare och investerade mycket pengar i sin teckningssamling, som är en av de bästa som någonsin samlats ihop. Han hade också en samling grekiska skulpturer som kallas Elgin Marbles. Han bidrog till grundandet av National Gallery, som i dag äger hans konstverk. Genom att hans porträtt återgavs i gravyrer och etsningar fick de stor spridning. Lawrence verk i klassisk stil, som hans en gång så berömda "Satan", är numera nästan bortglömda. Även resten av hans livsverk betraktas i dag med stor kritik. Han anklagas för ytlighet och mjukhet. Dessutom var han inte tillräckligt mångsidig. Hans rykte som 1700- och 1800-talets viktigaste porträttmålare består dock. Lawrence dog vid 60 års ålder på höjden av sin skapande förmåga.
Thomas Lawrence började sin karriär när han bara var 6 år gammal. Hans far presenterade honom som ett underbarn på sitt värdshus "Black Bear" i Devizes, England, där den unge Thomas ritade porträtt av gästerna med blyerts. Lite senare började han måla i pastell. Han hade i stort sett lärt sig teckna själv. När han fyllde tio år flyttade familjen till Bath och Lawrence började lära sig av William Hoare. Under sina yngre år bidrog han till familjens underhåll med sina kritporträtt av framstående personer. När han studerade vid Royal Academy of Arts vann han Society of Arts silverpalett för en kritteckning efter Rafaels "Transfiguration". Han försökte sig på historiemåleri och började även måla i olja. Men hans största talang förblev porträtten.
Vid det här laget bodde han i London och vid 20 års ålder utnämndes han till Windsor, där han målade porträttet av drottning Charlotte, som blev mycket berömt. Det var inte bara hans exceptionella talang, utan även hans utseende och charm som gjorde att han tidigt fick ett namn för sig själv. Hans rykte växte så snabbt att han blev medlem av Royal Academy vid 24 års ålder. Hans karriär som tidens mest populära porträttmålare tog fart. När Sir Joshua Reynolds dog fick Lawrence sin post som hovmålare åt kung George III. Hans mest generösa beskyddare var prinsregenten George IV, som adlade honom och skickade honom utomlands, bland annat till Aachen och Wien, där han gjorde porträtt av alla viktiga personer som hade besegrat Napoleon för Waterloo-salen i Windsor. Hans arbete blev ett unikt historiskt dokument. När han återvände till England valdes han till ordförande för Royal Academy, en post som han innehade fram till sin död.
Lawrence var aldrig gift. Han tros ha haft en långvarig affär med Caroline av Brunswick, som var en av hans favoritämnen. Hans andra kärleksaffärer, som blev föremål för flera böcker, slutade inte heller lyckligt. Trots att hans målningar gav honom mycket pengar blev Lawrence aldrig rik. Han var en passionerad konstsamlare och investerade mycket pengar i sin teckningssamling, som är en av de bästa som någonsin samlats ihop. Han hade också en samling grekiska skulpturer som kallas Elgin Marbles. Han bidrog till grundandet av National Gallery, som i dag äger hans konstverk. Genom att hans porträtt återgavs i gravyrer och etsningar fick de stor spridning. Lawrence verk i klassisk stil, som hans en gång så berömda "Satan", är numera nästan bortglömda. Även resten av hans livsverk betraktas i dag med stor kritik. Han anklagas för ytlighet och mjukhet. Dessutom var han inte tillräckligt mångsidig. Hans rykte som 1700- och 1800-talets viktigaste porträttmålare består dock. Lawrence dog vid 60 års ålder på höjden av sin skapande förmåga.
Sida 1 / 6