Johann Peter Krafft växte upp i en konstnärligt ambitiös familj och började 1799, vid 19 års ålder, studera vid Wiens akademi för de sköna konsterna på avdelningen för historiemåleri, efter att ha gått i en teckningsskola i unga år. Därefter fortsatte han sin utbildning vid konstskolorna i München, Strasbourg och Paris. Krafft, som påverkades av sin reskamrat Julius Schnorr von Carolsfeld, som var hängiven det romantiska måleriet, och inspirerad av den klassicistiska hovmålaren, vände sig efter sin återkomst alltmer till det lukrativa porträttmåleriet. Under inflytande av de samtida klassiska trenderna skapade han väggmålningar med mytologiska och historiska scener för kejsar Franz I:s hustru och använde sedan arvodet för att finansiera en vistelse i Rom.
Under de följande åren kunde han se tillbaka på en imponerande karriär och en fulltecknad meritförteckning. Han blev bland annat medlem i Academy of Fine Arts 1813 och i Hanau Drawing Academy två år senare. År 1817 försåg han Wiens Invalidenhaus med stora målningar och 1823 utnämndes han till korrigerare och professor i historiemåleri vid akademin. Här drogs han bort från den antika imitationen och övergick till en mer realistisk observation av naturen. Wiens hov gav honom i uppdrag att dekorera publikrummet i den kejserliga kansliflygeln och utnämnde honom till chef för det kejserliga bildgalleriet. Som officiell palatsdirektör flyttade han och hans familj till sin arbetsplats i en av palatsflyglarna och genomförde både en omgestaltning av galleriet och en restaurering av den mycket försummade Belvedere-trädgården. Han var också engagerad i restaurering och bevarande av monument, t.ex. restaurering av freskerna i Schönbrunns stora galleri och i jesuitkyrkan, och utarbetande av expertrapporter om bevarande av monument för slottet Karlstein.
Med tanke på sin omfattande verksamhet för Wiens hov är det förvånande att Krafft överhuvudtaget fann tid att engagera sig konstnärligt. Trots detta hade han ett stort inflytande på det österrikiska måleriet, inte minst genom sina målningar Der Abschied des Landwehrmannes (1813) och Die Heimkehr des Landwehrmannes (1820), som hänvisar till Biedermeier-eran. Hans verk omfattar avbildningar av kejsar Franz I, kejsar Ferdinand II, kejsar Rudolf II, högt uppsatta militärer och adelsmän samt porträtt av damer, orientaliska avbildningar, krigsscener, moderna händelsemålningar, studier av bibliska teman och grekiska sagor, genremåleri och klassicistiska arkitekturstudier. Johann Peter Krafft bodde på Belvedere fram till sin död 1856 och begravdes därefter i en värdig grav på Wiens centralkyrkogård. Han hedrades postumt genom att Krafftgasse i Wiens Leopoldstadt (2:a distriktet) döptes till Krafftgasse.
Johann Peter Krafft växte upp i en konstnärligt ambitiös familj och började 1799, vid 19 års ålder, studera vid Wiens akademi för de sköna konsterna på avdelningen för historiemåleri, efter att ha gått i en teckningsskola i unga år. Därefter fortsatte han sin utbildning vid konstskolorna i München, Strasbourg och Paris. Krafft, som påverkades av sin reskamrat Julius Schnorr von Carolsfeld, som var hängiven det romantiska måleriet, och inspirerad av den klassicistiska hovmålaren, vände sig efter sin återkomst alltmer till det lukrativa porträttmåleriet. Under inflytande av de samtida klassiska trenderna skapade han väggmålningar med mytologiska och historiska scener för kejsar Franz I:s hustru och använde sedan arvodet för att finansiera en vistelse i Rom.
Under de följande åren kunde han se tillbaka på en imponerande karriär och en fulltecknad meritförteckning. Han blev bland annat medlem i Academy of Fine Arts 1813 och i Hanau Drawing Academy två år senare. År 1817 försåg han Wiens Invalidenhaus med stora målningar och 1823 utnämndes han till korrigerare och professor i historiemåleri vid akademin. Här drogs han bort från den antika imitationen och övergick till en mer realistisk observation av naturen. Wiens hov gav honom i uppdrag att dekorera publikrummet i den kejserliga kansliflygeln och utnämnde honom till chef för det kejserliga bildgalleriet. Som officiell palatsdirektör flyttade han och hans familj till sin arbetsplats i en av palatsflyglarna och genomförde både en omgestaltning av galleriet och en restaurering av den mycket försummade Belvedere-trädgården. Han var också engagerad i restaurering och bevarande av monument, t.ex. restaurering av freskerna i Schönbrunns stora galleri och i jesuitkyrkan, och utarbetande av expertrapporter om bevarande av monument för slottet Karlstein.
Med tanke på sin omfattande verksamhet för Wiens hov är det förvånande att Krafft överhuvudtaget fann tid att engagera sig konstnärligt. Trots detta hade han ett stort inflytande på det österrikiska måleriet, inte minst genom sina målningar Der Abschied des Landwehrmannes (1813) och Die Heimkehr des Landwehrmannes (1820), som hänvisar till Biedermeier-eran. Hans verk omfattar avbildningar av kejsar Franz I, kejsar Ferdinand II, kejsar Rudolf II, högt uppsatta militärer och adelsmän samt porträtt av damer, orientaliska avbildningar, krigsscener, moderna händelsemålningar, studier av bibliska teman och grekiska sagor, genremåleri och klassicistiska arkitekturstudier. Johann Peter Krafft bodde på Belvedere fram till sin död 1856 och begravdes därefter i en värdig grav på Wiens centralkyrkogård. Han hedrades postumt genom att Krafftgasse i Wiens Leopoldstadt (2:a distriktet) döptes till Krafftgasse.
Sida 1 / 3