Fabeln är en kort, koncis och moraliskt instruktiv berättelse eller saga där djur, växter och andra varelser eller föremål har vissa mänskliga egenskaper, som behandlas på ett oftast humoristiskt och satiriskt sätt, och har funnits som litterär och konstnärlig genre i 5 000 år. De äldsta fablerna, skrivna på prosa eller vers och målade som bilder, kommer från Egypten, Anatolien, Arabien och Indien samt Levanten och Mesopotamien. Den grekiske poeten Esop, vars djuriska liknelser från 600-talet f.Kr. också spreds på många håll i form av magnifika träsnittsillustrationer efter tryckkonstens uppfinning i mitten av 1400-talet, betraktas som en välkänd och viktig grundare av den antika fabeldiktningen i Europa. Även under 1700- och 1800-talen förblev skrivna och tecknade fabler populära hos publiken i hela Europa. De mest lästa fabulisterna under denna period var eller är Gotthold Ephraim Lessing, Johann Heinrich Pestalozzi och Christian August Fischer samt Ignacy Krasicki, Jean-Pierre Claris de Florian och Pierre Lachambeaudie.
Målaren och illustratören Ernest Henri Griset, som föddes i Boulogne-sur-Mer 1843 och som flydde med sina föräldrar till England som barn 1848 för att undkomma de revolutionära oroligheterna, gjorde sig som ung man ett namn i hela Storbritannien med humoristiska och satiriska teckningar av djur i Londons zoo, samt med sina julböcker Griset's Grotesques och en illustrerad utgåva av Esop's Fables från 1869. Kritikerna var fulla av beröm för Grisets i alla avseenden lyckade och ytterst roliga illustrationer, som gav djuren en stor mänsklig uttrycksförmåga utan att för den skull beröva dem deras egen identitet och göra narr av dem. Fransmannen, som var nästan helt "anglifierad", var också mycket bra på att marknadsföra sin egen person och sina egna prestationer. Eftersom han bara kortvarigt bidrog till de två oerhört framgångsrika satiriska tidskrifterna "Fun" och "Punch", lät han publicera en dödsannons i London Times i juli 1877, med en välvillig dödsruna om hans arbete, för att kraftigt öka försäljningen av sina målningar.
I själva verket skulle Griset dock leva i nästan trettio år till och ständigt glädja nya anhängare av sin stora konst med sina alltid vitala, originella och antropomorfa karikatyrer av skrymmande fåglar, listiga rävar och kunniga apor, liksom giraffer och små möss som tycks växa ut över bildkanten. Trots all sin komik och fantasifulla rekonstruktion är Grisets målningar dock alltid inspirerade av den anatomiska förståelsen hos den exakt arbetande naturalisten. Som verkliga mästerverk betraktas också de 19 bisarra akvareller som beställdes av etnografen Sir John Lubbock och som visar scener med förhistoriska människor i konflikt med mammutar och andra utdöda varelser. Några av dessa akvareller visas nu på Bromley Museum i Londons Orpington-distrikt. Verken av Ernest Griset, som hade en stor familj att försörja under hela sitt liv och som aldrig blev rik trots sin berömmelse, kan också ses på Victoria and Albert Museum på Cromwell Road i stadsdelen Kensington i västra London.
Fabeln är en kort, koncis och moraliskt instruktiv berättelse eller saga där djur, växter och andra varelser eller föremål har vissa mänskliga egenskaper, som behandlas på ett oftast humoristiskt och satiriskt sätt, och har funnits som litterär och konstnärlig genre i 5 000 år. De äldsta fablerna, skrivna på prosa eller vers och målade som bilder, kommer från Egypten, Anatolien, Arabien och Indien samt Levanten och Mesopotamien. Den grekiske poeten Esop, vars djuriska liknelser från 600-talet f.Kr. också spreds på många håll i form av magnifika träsnittsillustrationer efter tryckkonstens uppfinning i mitten av 1400-talet, betraktas som en välkänd och viktig grundare av den antika fabeldiktningen i Europa. Även under 1700- och 1800-talen förblev skrivna och tecknade fabler populära hos publiken i hela Europa. De mest lästa fabulisterna under denna period var eller är Gotthold Ephraim Lessing, Johann Heinrich Pestalozzi och Christian August Fischer samt Ignacy Krasicki, Jean-Pierre Claris de Florian och Pierre Lachambeaudie.
Målaren och illustratören Ernest Henri Griset, som föddes i Boulogne-sur-Mer 1843 och som flydde med sina föräldrar till England som barn 1848 för att undkomma de revolutionära oroligheterna, gjorde sig som ung man ett namn i hela Storbritannien med humoristiska och satiriska teckningar av djur i Londons zoo, samt med sina julböcker Griset's Grotesques och en illustrerad utgåva av Esop's Fables från 1869. Kritikerna var fulla av beröm för Grisets i alla avseenden lyckade och ytterst roliga illustrationer, som gav djuren en stor mänsklig uttrycksförmåga utan att för den skull beröva dem deras egen identitet och göra narr av dem. Fransmannen, som var nästan helt "anglifierad", var också mycket bra på att marknadsföra sin egen person och sina egna prestationer. Eftersom han bara kortvarigt bidrog till de två oerhört framgångsrika satiriska tidskrifterna "Fun" och "Punch", lät han publicera en dödsannons i London Times i juli 1877, med en välvillig dödsruna om hans arbete, för att kraftigt öka försäljningen av sina målningar.
I själva verket skulle Griset dock leva i nästan trettio år till och ständigt glädja nya anhängare av sin stora konst med sina alltid vitala, originella och antropomorfa karikatyrer av skrymmande fåglar, listiga rävar och kunniga apor, liksom giraffer och små möss som tycks växa ut över bildkanten. Trots all sin komik och fantasifulla rekonstruktion är Grisets målningar dock alltid inspirerade av den anatomiska förståelsen hos den exakt arbetande naturalisten. Som verkliga mästerverk betraktas också de 19 bisarra akvareller som beställdes av etnografen Sir John Lubbock och som visar scener med förhistoriska människor i konflikt med mammutar och andra utdöda varelser. Några av dessa akvareller visas nu på Bromley Museum i Londons Orpington-distrikt. Verken av Ernest Griset, som hade en stor familj att försörja under hela sitt liv och som aldrig blev rik trots sin berömmelse, kan också ses på Victoria and Albert Museum på Cromwell Road i stadsdelen Kensington i västra London.
Sida 1 / 3