Han är känd för sina porträtt och fresker. Jules-Élie Delaunay var en viktig fransk konstnär under 1800-talet. Jules-Élie Delaunay föddes i Nantes, Loire-Atlantique, och vid tjugo års ålder skrev han in sig vid École des Beaux-arts i Paris, där han studerade bland sin tids berömda konstnärer.
Jules-Élie Delaunay Jules-Élie Delaunay nådde sin första stora framgång 1853 när han vann "Second Grand Prix de Rome" (ett stipendium instiftat av den franska regeringen för de mest förtjänta konststudenterna, vilket gav honom möjlighet att tillbringa fyra år i Rom) för målningen Jésus chassant les vendeurs du Temple (Jesus driver bort tempelförsäljarna). Några år senare, 1856, vann han återigen det andra Grand Prix de Rome för sin målning Le Retour du jeune Tobie (Den unge Tobias återkomst). Under sin tid i Rom rörde han sig bort från Rafaels perfektionsideal och vände sig mot sanningen och stramheten i 1400-talets måleri. Han var en nittonhundratalsmålare. Han var dock en klassisk målare, och en av hans största inspirationskällor var utan tvekan Ingres. Några av de verk som han är mest ihågkommen för är målningen av kyrkan Saint Nicolas i Nantes. Han skapade också de 5 panelerna för Parisoperan (Apollo, Orpheus, Amphion) och de 12 målningarna för statsrådets rum i Palais Royal.
Han skapade också Han dekorerade också hedertrappan i Paris stadshus och skapade många paneler som skildrar de heliga Geneviève och Attilas liv för Pantheons mittskepp. Delaunay arbetade så intensivt med den senare att den var och fortfarande är ofullbordad efter 15 år. År 1879 valdes Delaunay in i Konstakademien och 1889 utsågs han till chef för ateljén vid Paris konstskola. Delaunay, som var vän med den förmögne musikälskaren Ernest Legouvé, ledde konstklasserna för sin brorson (som senare skulle bli målaren George Desvallières). Delaunay och Desvallières blev så goda vänner att de tillsammans reste till Ticino 1884. Där presenterade Delaunay honom för Gustave Moreau. Moreau och Delaunay agerade vittnen vid George Desvallières och Marguerite Lefebvres bröllop 1890. Jules-Élie Delaunay avled den 5 september 1891 i sitt hem i Paris på 58 rue Notre-Dame-de-Lorette i 9:e arrondissementet 3 och begravdes på Miséricorde-kyrkogården i Nantes.
Han är känd för sina porträtt och fresker. Jules-Élie Delaunay var en viktig fransk konstnär under 1800-talet. Jules-Élie Delaunay föddes i Nantes, Loire-Atlantique, och vid tjugo års ålder skrev han in sig vid École des Beaux-arts i Paris, där han studerade bland sin tids berömda konstnärer.
Jules-Élie Delaunay Jules-Élie Delaunay nådde sin första stora framgång 1853 när han vann "Second Grand Prix de Rome" (ett stipendium instiftat av den franska regeringen för de mest förtjänta konststudenterna, vilket gav honom möjlighet att tillbringa fyra år i Rom) för målningen Jésus chassant les vendeurs du Temple (Jesus driver bort tempelförsäljarna). Några år senare, 1856, vann han återigen det andra Grand Prix de Rome för sin målning Le Retour du jeune Tobie (Den unge Tobias återkomst). Under sin tid i Rom rörde han sig bort från Rafaels perfektionsideal och vände sig mot sanningen och stramheten i 1400-talets måleri. Han var en nittonhundratalsmålare. Han var dock en klassisk målare, och en av hans största inspirationskällor var utan tvekan Ingres. Några av de verk som han är mest ihågkommen för är målningen av kyrkan Saint Nicolas i Nantes. Han skapade också de 5 panelerna för Parisoperan (Apollo, Orpheus, Amphion) och de 12 målningarna för statsrådets rum i Palais Royal.
Han skapade också Han dekorerade också hedertrappan i Paris stadshus och skapade många paneler som skildrar de heliga Geneviève och Attilas liv för Pantheons mittskepp. Delaunay arbetade så intensivt med den senare att den var och fortfarande är ofullbordad efter 15 år. År 1879 valdes Delaunay in i Konstakademien och 1889 utsågs han till chef för ateljén vid Paris konstskola. Delaunay, som var vän med den förmögne musikälskaren Ernest Legouvé, ledde konstklasserna för sin brorson (som senare skulle bli målaren George Desvallières). Delaunay och Desvallières blev så goda vänner att de tillsammans reste till Ticino 1884. Där presenterade Delaunay honom för Gustave Moreau. Moreau och Delaunay agerade vittnen vid George Desvallières och Marguerite Lefebvres bröllop 1890. Jules-Élie Delaunay avled den 5 september 1891 i sitt hem i Paris på 58 rue Notre-Dame-de-Lorette i 9:e arrondissementet 3 och begravdes på Miséricorde-kyrkogården i Nantes.
Sida 1 / 1