| Född | 1636 (Utrecht) |
| Avliden | 1695 (Amsterdam) |
| Nationalitet | NederlÀnderna |
| Epoker | Barocken |
| Genre | djurmÄleri |
| Yrke | konstmÄlare |
| Familj | Far: Gijsbert d'Hondecoeter |
| KĂ€nda verk | En pelikan och andra fĂ„glar vid en damm, kĂ€nd som âDen flytande fjĂ€dernâ, ca 1680 (1680), Peacocks and Ducks (1680), Die Menagerie (1690), A Hen with Peacocks and a Turkey (1680), The poultry yard (1690) |
| Museer | Staedel Museum, Staatliche Kunsthalle Karlsruhe |
Gillis de Hondecoeter var en nederlÀndsk mÄlare som föddes in i konstnÀrsyrket. Talangen och kÀrleken till mÄleriet skulle komma att bestÀmma familjens liv i kommande generationer. Hans söner följde efter med imponerande framgÄngar. Hans sonson Melchior fullÀndade sin talang och koncentrerade sig pÄ djurmÄlning. Melchior de Hondecoeter blev förmodligen den mest kÀnda djurmÄlaren i Europa pÄ 1600-talet. MÄlarens populÀraste motiv var fÄglar. Melchior drogs till Amsterdam, en stad som hade blivit vÀlmÄende som ett resultat av guldÄldern och som kÀnnetecknades av en utprÀglad liberalism. I sin nya miljö Àgnade sig Melchior helt och hÄllet Ät att mÄla stilleben med djur- och jaktmotiv. Han tog över bildkompositionen frÄn sin modell Frans Snyder och började placera fÄglarna i mitten av bilden. Ingen annan konstnÀr hade förmÄgan att skildra djurens fjÀdrar sÄ detaljerat och levande. Melchior de Hondecoeter blev snabbt uppmÀrksammad av sina konstnÀrskollegor och rika mecenater.
Melchior placerar avbildningen av fjÀderdjuren i samband med barockens trÀdgÄrdar och jaktmarker. En egenhet som gav konstnÀren smeknamnet "Djurens Rafael". Kopplingen till barockens prakt och rikedom kan spÄras tillbaka till ganska vardagliga omstÀndigheter. Konstvetare Àr övertygade om att mÄlaren verkligen sÄg djuren. FÄglarnas rörelser, anatomi och fjÀderdrÀkt Àr alldeles för autentiska, och dÀrför kan konstnÀrens mÄlningar inte vara baserade pÄ berÀttelser och böcker. Medan hans farfar och Àven hans far förmodligen arbetade med en liten galge, observerade Melchior förmodligen djuren. Den höviska djurhÄllningen blev alltmer populÀr bland aristokratiska och rika samtida personer. Sjöfarten öppnade en vÀrld för det exotiska och medan vÀxter samlades in i botaniska trÀdgÄrdar levde djuren vid hovet i menagerier. I de kungliga menagerierna kunde man se sÀllsynta djur. Forskare misstÀnker att Melchior hade tillgÄng till dessa ofta privata djurhÄllningar genom sina beskyddare.
Det rika samhÀllet gillade att omge sig med djur. Förutom papegojor fanns det tÀvlingshÀstar och jakthundar, som inte fick leva ett liv i det fördolda. Djuren mÄlades och presenterades. Ju rikare uppdragsgivaren var, desto bÀttre mÄste konstnÀren vara. Hondecoeters talang var förmodligen tillrÀcklig för att öppna dörrarna till de mest Àdla husen. KonstnÀren avbildade sÀllan djuren som stillbilder. FÄgelstrider och spetsiga scener ger verken en viss dramaturgi. De objekt som skÀr varandra i bildens kanter ger intrycket av en ögonblicksbild. Melchior kombinerar ofta det lokala djurlivet med okÀnd fauna. Parker, landskap och arkitektur blir till en slags staffage för de egentliga huvudpersonerna, fÄglarna.
Sida 1 / 1
| Född | 1636 (Utrecht) |
| Avliden | 1695 (Amsterdam) |
| Nationalitet | NederlÀnderna |
| Epoker | Barocken |
| Genre | djurmÄleri |
| Yrke | konstmÄlare |
| Familj | Far: Gijsbert d'Hondecoeter |
| KĂ€nda verk | En pelikan och andra fĂ„glar vid en damm, kĂ€nd som âDen flytande fjĂ€dernâ, ca 1680 (1680), Peacocks and Ducks (1680), Die Menagerie (1690), A Hen with Peacocks and a Turkey (1680), The poultry yard (1690) |
| Museer | Staedel Museum, Staatliche Kunsthalle Karlsruhe |
Gillis de Hondecoeter var en nederlÀndsk mÄlare som föddes in i konstnÀrsyrket. Talangen och kÀrleken till mÄleriet skulle komma att bestÀmma familjens liv i kommande generationer. Hans söner följde efter med imponerande framgÄngar. Hans sonson Melchior fullÀndade sin talang och koncentrerade sig pÄ djurmÄlning. Melchior de Hondecoeter blev förmodligen den mest kÀnda djurmÄlaren i Europa pÄ 1600-talet. MÄlarens populÀraste motiv var fÄglar. Melchior drogs till Amsterdam, en stad som hade blivit vÀlmÄende som ett resultat av guldÄldern och som kÀnnetecknades av en utprÀglad liberalism. I sin nya miljö Àgnade sig Melchior helt och hÄllet Ät att mÄla stilleben med djur- och jaktmotiv. Han tog över bildkompositionen frÄn sin modell Frans Snyder och började placera fÄglarna i mitten av bilden. Ingen annan konstnÀr hade förmÄgan att skildra djurens fjÀdrar sÄ detaljerat och levande. Melchior de Hondecoeter blev snabbt uppmÀrksammad av sina konstnÀrskollegor och rika mecenater.
Melchior placerar avbildningen av fjÀderdjuren i samband med barockens trÀdgÄrdar och jaktmarker. En egenhet som gav konstnÀren smeknamnet "Djurens Rafael". Kopplingen till barockens prakt och rikedom kan spÄras tillbaka till ganska vardagliga omstÀndigheter. Konstvetare Àr övertygade om att mÄlaren verkligen sÄg djuren. FÄglarnas rörelser, anatomi och fjÀderdrÀkt Àr alldeles för autentiska, och dÀrför kan konstnÀrens mÄlningar inte vara baserade pÄ berÀttelser och böcker. Medan hans farfar och Àven hans far förmodligen arbetade med en liten galge, observerade Melchior förmodligen djuren. Den höviska djurhÄllningen blev alltmer populÀr bland aristokratiska och rika samtida personer. Sjöfarten öppnade en vÀrld för det exotiska och medan vÀxter samlades in i botaniska trÀdgÄrdar levde djuren vid hovet i menagerier. I de kungliga menagerierna kunde man se sÀllsynta djur. Forskare misstÀnker att Melchior hade tillgÄng till dessa ofta privata djurhÄllningar genom sina beskyddare.
Det rika samhÀllet gillade att omge sig med djur. Förutom papegojor fanns det tÀvlingshÀstar och jakthundar, som inte fick leva ett liv i det fördolda. Djuren mÄlades och presenterades. Ju rikare uppdragsgivaren var, desto bÀttre mÄste konstnÀren vara. Hondecoeters talang var förmodligen tillrÀcklig för att öppna dörrarna till de mest Àdla husen. KonstnÀren avbildade sÀllan djuren som stillbilder. FÄgelstrider och spetsiga scener ger verken en viss dramaturgi. De objekt som skÀr varandra i bildens kanter ger intrycket av en ögonblicksbild. Melchior kombinerar ofta det lokala djurlivet med okÀnd fauna. Parker, landskap och arkitektur blir till en slags staffage för de egentliga huvudpersonerna, fÄglarna.