1800-talets konst upplevde en av de mest formativa förändringarna genom ett kemisk-fysiskt fenomen. Uppfinningen av fotografiet gjorde det möjligt att skapa en bild och trycka upp motivet på nytt. Medan porträtt tidigare hade varit tidskrävande illustrationer och skenbart tagna ögonblicksbilder med tålmodiga statister och skisser, gjorde fotografiet det möjligt att ta realistiska ögonblicksbilder och fånga rörelser.
Från och med mitten av århundradet öppnade fotografier och de utökade möjligheterna att resa upp för överföringen av främmande kulturer till konstnärernas utställningsrum.
Fotograferna var tidsvittnen på slagfälten och visade hjältar i uniformer och krigets grymma verklighet. Historiska dokument skapades, fotografiet växte fram tillsammans med pressen och visualiserade tidens händelser.

I slutet av 1900-talet fick fotografiet ett erkännande som konstform. Porträtt visade människor i ett enda ögonblick. Stora fotografer som Nadar saknade aldrig modeller, och de speciella skildringarna gladde det franska samhället. Painting with light" lockade ut konstnärer på gatorna. Dagsljuset gjorde det möjligt att fotografera befolkningen på väg till jobbet och i sina aktiviteter. Hårt arbetande människor blev konstobjekt. Ett gammalt fotoalbum med inplastade svartvita fotografier, vars kanter är lätt gulnade, och prasslande pergamentsidor får betraktaren att omedelbart vandra sökande över de gamla människofotona. Sökandet efter ett bekant ansikte, intresset för förfädernas liv får oss att dröja kvar i timmar över ett album. Det är likadant med fotografier av okänt ursprung, blicken hittar genast ansiktena och försöker förstå historien bakom fotot.