Carl Morgenstern föddes praktiskt taget in i den konstnärliga världen, hans far Johann Friedrich Morgenstern var en välkänd landskaps- och arkitekturmålare och bildrestaurator i Frankfurt, och hans far var också verksam som kyrkomålare - liksom generationerna före honom. Familjen har till och med en bok där bilder och teckningar av familjemedlemmarna har registrerats sedan 1800. Bland annat Carl, som lärde sig att måla och rita av sin far som barn och tonåring.
Vid 21 års ålder flyttade Morgenstern från Frankfurt am Main till München, där han fick undervisning av landskapsmålaren Carl Rottmann. Han hämtar dock sin djupaste inspiration från resor, särskilt från Italien där han bor i tre år för att studera. Han besöker Rom, Pompeji, Neapel, Amalfikusten och Sicilien och fascineras av havets och himlens blå toner. Korta resor till Holland, Frankrike och Schweiz inspirerar också hans verk. I motsats till familjetraditionen att måla i 1700-talets gammaldags stil, ägnade sig Carl åt romantiken. Hans romantiska, ljusrika landskap gav honom namnet "Italianist", och hans italienska skisser och målningar gjorde honom berömd. På grund av sin vänskap med andra tyska landskapsmålare som Jakob Fürchtegott Dielmann, Richard Fresenius och Josefine Schalk räknas Morgenstern ofta som medlem av målarkolonin Kronberg, en av de tidigaste konstnärskolonierna i Tyskland. Från Italien återvände han till sitt hemland och stannade där huvudsakligen till sin död. Han ägnade sig alltmer åt staden och dess omgivningar; ett av hans viktigaste verk är "Vy över Frankfurt am Main från väster" från 1850, som han fick på uppdrag av senaten. Motiv av Rhen och Taunusbergen förekommer också ofta i hans verk. Anledningen till att han återgick till mer traditionella stilar och motiv kan vara en familjetradition, men troligare är att han ville möta tidens smak och klara sig själv. Hans verk mottogs väl och han fick en professur 1866. Han överträffade också sina förfäder när det gäller försäljningssiffror.
Carl Morgenstern dog 81 år gammal i sin hemstad och fick en hedersgrav på Frankfurts huvudkyrkogård. Många av hans konstverk är nu i privat ägo, tavlan från Frankfurt från 1850 tillhör bankfamiljen Bethmann. På begäran av politikern Eduard Souchay gjorde han en liten kopia av den, som idag finns i Städelsche Kunstinstitut. Enligt familjetraditionen fortsatte målardynastin och sonen Friedrich Ernst blev också målare. Carl är fortfarande en av 1800-talets viktigaste Frankfurtmålare (landskapsmålare).
Carl Morgenstern föddes praktiskt taget in i den konstnärliga världen, hans far Johann Friedrich Morgenstern var en välkänd landskaps- och arkitekturmålare och bildrestaurator i Frankfurt, och hans far var också verksam som kyrkomålare - liksom generationerna före honom. Familjen har till och med en bok där bilder och teckningar av familjemedlemmarna har registrerats sedan 1800. Bland annat Carl, som lärde sig att måla och rita av sin far som barn och tonåring.
Vid 21 års ålder flyttade Morgenstern från Frankfurt am Main till München, där han fick undervisning av landskapsmålaren Carl Rottmann. Han hämtar dock sin djupaste inspiration från resor, särskilt från Italien där han bor i tre år för att studera. Han besöker Rom, Pompeji, Neapel, Amalfikusten och Sicilien och fascineras av havets och himlens blå toner. Korta resor till Holland, Frankrike och Schweiz inspirerar också hans verk. I motsats till familjetraditionen att måla i 1700-talets gammaldags stil, ägnade sig Carl åt romantiken. Hans romantiska, ljusrika landskap gav honom namnet "Italianist", och hans italienska skisser och målningar gjorde honom berömd. På grund av sin vänskap med andra tyska landskapsmålare som Jakob Fürchtegott Dielmann, Richard Fresenius och Josefine Schalk räknas Morgenstern ofta som medlem av målarkolonin Kronberg, en av de tidigaste konstnärskolonierna i Tyskland. Från Italien återvände han till sitt hemland och stannade där huvudsakligen till sin död. Han ägnade sig alltmer åt staden och dess omgivningar; ett av hans viktigaste verk är "Vy över Frankfurt am Main från väster" från 1850, som han fick på uppdrag av senaten. Motiv av Rhen och Taunusbergen förekommer också ofta i hans verk. Anledningen till att han återgick till mer traditionella stilar och motiv kan vara en familjetradition, men troligare är att han ville möta tidens smak och klara sig själv. Hans verk mottogs väl och han fick en professur 1866. Han överträffade också sina förfäder när det gäller försäljningssiffror.
Carl Morgenstern dog 81 år gammal i sin hemstad och fick en hedersgrav på Frankfurts huvudkyrkogård. Många av hans konstverk är nu i privat ägo, tavlan från Frankfurt från 1850 tillhör bankfamiljen Bethmann. På begäran av politikern Eduard Souchay gjorde han en liten kopia av den, som idag finns i Städelsche Kunstinstitut. Enligt familjetraditionen fortsatte målardynastin och sonen Friedrich Ernst blev också målare. Carl är fortfarande en av 1800-talets viktigaste Frankfurtmålare (landskapsmålare).
Sida 1 / 1